Kalludden med Strandgården

Min kompis Britt-Marie och jag gjorde en rundtur i onsdags i våra gamla tonårsmarker. En riktig minnestripp!

Vi började med ett besök på kyrkogården! ( av alla ställen) i Vuollerim där vi lade en blombukett på en kär väns grav.

Sedan hälsade vi på Ingegerd, som BM gått utbildning med i Sthlm på sextiotalet. Där fick vi gott fika och en pratstund.

       Ingegerds fina blomfönster

Därefter tog vi vägen över Porsi och Messaure med destination Jokkmokk.

Vi stannade förstås till i Kalludden! 

Där finns ( fanns ) Strandgården där vi dansade och jobbade lite under hela vår tonårstid. 

Vår kompis Berits föräldrar och ett annat par köpte detta ställe, som varit affär i Kalludden, runt 1963 och inredde till danslokal med servering, tombola och skjutbana och de engagerade dåtidens bästa dansband och populära artister. 

Det lyckades otroligt bra och folk från hela Norrbotten strömmade till danskvällarna på lördagarna och ibland även andra kvällar. Från Luleå, Boden, Gällivare, och från alla mindre byar kom dansant och mindre dansant folk och roade sig. 

Det kunde vara 500 pers per danskväll.  På den tiden fanns det mycket folk i hela Norrbotten, inte bara i kuststäderna. Kraftverken efter Luleälven höll på att byggas och många anläggningssamhällen hade byggts upp.

Jag och BM hade sån tur så vi fick följa med Berits familj i bil de fem milen till Kalludden! 

Där fick vi hjälpa till att bre smörgåsar, sälja lotter och inte minst träffa musikerna "backstage". Spännande! Och dansa förstås! 

Shanes, Telstars, Los Comancheros, Domnivet..

Det var tider det ! Så roligt vi hade!

De byggde utedansbanor för sommardanserna och ibland fanns det orkestrar på två scener som körde nonstopdans hela kvällen.

Danserna pågick till ca 1970, sen dog de ut och folk började med disco och andra sätt att roa sig . Strandgården föll i glömska och förfall. Den köptes av en privatperson som använder huset som lagerlokal.

Vi stannade förstås till där i onsdags och tittade runt bland husen och dansbanorna. När vi skulle åka därifrån såg vi några herrar som kom ut från huvudbyggnaden så vi förklarade för dem varför vi var där. Vi var inte de första besökarna, sa de, folk stannar till då och då för att minnas. Ville vi gå in och titta ?frågade de. Det är klart vi ville!

Det såg ut som vi mindes det, många små rum, ett stort fint dansgolv och köket var sig likt.

Scenen med silverdekorationer i taket finns kvar.

Mer minnen väcktes till liv när vi passerade Messaure. Fortsättn. följer....