Detta sjudande kraftverksamhälle som byggdes upp i slutet av femtiotalet. All tänkbar service fanns här under ca 15 år. Skola, affärer, biograf, kiosker, kyrka, bibliotek, sjukstuga, tvätteri...
Efter studentexamen jobbade jag här på skolan läsåret 1967-68. Det var stor lärarbrist och vi var fem studenter som höll skolan igång.... Utbildade lärare fanns inte att tillgå på den tiden...
Kraftverket började byggas 1957 och stod klart för invigning 1963.
Statsminister Tage Erlander deltog i invigningen.
Efter det trappades servicen ner i takt med att folk flyttade till andra kraftverksbyggen.
Långt in i sjuttiotalet var skolan i bruk liksom affären.
När vi besökte Messaure på senare tid ( åttiotal) var precis allt borta, alla spår av bebyggelse var igenväxta av gräs och björksly. Man kunde inte ens räkna ut var byns centrum varit beläget, än mindre var byns vägar och bostäder hade funnits.
Döm om vår förvåning när vi passerade Messaure i onsdags och såg att man kunde köra ner till en parkering där "någon" gjort iordning en utställning om Messaure.
Informationstavlor om byn uppsatta.
Älvgården - byns Folkets hus och samlingslokal.
Bostäder- hur de byggdes upp och hyrdes av anläggningsfamiljerna.
Kraftverket-se ovan - fakta om själva kraftverksbygget
Anläggarliv- så levde man
Kyrkan- så ritades och byggdes den
Centrum - karta med alla byggnader inplacerade.
Man har också röjt bort björksly och placerat ut skyltar där de olika byggnaderna låg.
Varje sommar ordnas det en vecka med aktiviteter för folk som på något sätt har anknytning till Messaure. Man träffas och pratar minnen och har en större samlingsdag med middag under veckan.
Det måste vara dessa eldsjälar, som också fixat informationsplatsen i Messaure.
Efter detta besök åkte BM och jag över den stora dammen och stannade till i Fatias, där BMs familj hade en fritidsstuga vid sjön. Sen kom vi till Jokkmokk vid lunch och så blev det en rundtur på Jokkmokks kyrkogård där jag aldrig varit trots mina tio år som Jokkmokksbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar