Två veckor sen vi åkte hem till Sverige.
Vi stannade två nätter på ett hotell nära flygplatsen. At Residence hette hotellet, vi sov och sov och vilade, jätteskönt.
Mysigt hotell i sydeuropeisk stil…
På flygplatsen var det köer som aldrig förr. Så skönt att Lasse blev omhändertagen och fick åka rullstol och vänta i loungen. Jag köade gärna till min ekonomiklass och såg inte till Lasse förrän vi mellanlandade i Dubai. Då träffades vi helt oväntat när han var på väg till loungen. Hann ge honom en ögondroppe, han hade inte frågat personalen om hjälp, annars hade de säkert fixat det.
Lasse var mer än nöjd med sin resa. Skön flygstol,fick välja mat som lagades på plats, hjälp med all förflyttning, vänta i loungen…nu vill han alltid åka första klass/ business!!! Hmmm!!
Själv vek jag ihop mig i flygstolen, fick två frukostar pga tidsomställningen, köade till incheckning och passkontroller…. Helt ok när man är frisk!!
Flyget landade på ett snöigt Arlanda, där Janne hämtade oss. Vi bodde hos broder Jan och Eva de första dygnen.
Redan första dagen fick Lasse komma till vårdcentralen i Gränby. Läkaren skrev ut långtidsverkande medicin som ska blockera smärtinpulserna till hjärnan men det tar ca en månad innan full effekt uppnås.
Samtidigt ska han fasa ut den thailändska medicinen som inte används i Sverige. Han fick också morfintabletter att ta till när smärtan blir alltför svår.
Den är svår och det har inte blivit bättre under dessa två veckor. Redan första dagen tog jag min första spruta mot bältros. Kändes plötsligt som en billig investering när jag på nära håll ser vad den kan ställa till med.
Normalt tar det ca ett halvår till ett år, ibland längre att återhämta sig från bältros. Svårast när det sitter i ögon och huvudet. Det har bara gått två månader efter utbrottet så vi får se tiden an.
Vi har flyttat till Erik och Marie denna vecka. De åkte till Dalarna och firade påsk.
Vi har varit hos Jenny och Clas och ätit god påskmat nästan alla påskdagar.
Vädret har gått från snöoväder till skapligt sol-och promenadväder. Lasse går en kort promenad varje dag, låååångt ifrån hans dagliga promenader runt Uppsala högar.
Jag försöker komma igång med Sofias gympa och leder ett linedancepass/vecka för seniorer på IFU Arena tvärs över gatan. Också låååångt ifrån den dagliga träningen på Ranchen.
Men…. Det måste gå att bemästra detta också. Vi får bara ge oss till tåls!
I söndags var det vårshow med Uppsala Skridskoklubb där Julia och Linn tränar konståkning. Varje grupp hade ett shownummer till passande musik.
Linns grupp åkte till Shakiras Waka Waka och var utklädda till fotbollsspelare.
Julias grupp var sekreterare och jobbade från 9 to 5 till Dolly Partons låt.


















































