måndag 10 april 2023

Hemmaplan!

 Två veckor sen vi åkte hem till Sverige. 

Vi stannade två nätter på ett hotell nära flygplatsen. At Residence hette hotellet, vi sov och sov och vilade, jätteskönt. 

Mysigt hotell i sydeuropeisk  stil…

 




På flygplatsen var det köer som aldrig förr. Så skönt att Lasse blev omhändertagen och fick åka rullstol och vänta i loungen. Jag köade gärna till min ekonomiklass och såg inte till Lasse förrän vi mellanlandade i Dubai. Då träffades vi helt oväntat när han var på väg till loungen. Hann ge honom en ögondroppe, han hade inte frågat personalen om hjälp, annars hade de säkert fixat det. 

Lasse var mer än nöjd med sin resa. Skön flygstol,fick välja mat som lagades på plats, hjälp med all förflyttning, vänta i loungen…nu vill han alltid åka första klass/ business!!! Hmmm!!

Själv vek jag ihop mig i flygstolen, fick två frukostar pga tidsomställningen, köade till incheckning och passkontroller…. Helt ok när man är frisk!!

Flyget landade på ett snöigt Arlanda, där Janne hämtade oss. Vi bodde hos broder Jan och Eva de första dygnen. 

Redan första dagen fick Lasse komma till vårdcentralen i Gränby. Läkaren skrev ut långtidsverkande medicin som ska blockera smärtinpulserna till hjärnan men det tar ca en månad innan full effekt uppnås. 

Samtidigt ska han fasa ut den thailändska medicinen som inte används i Sverige. Han fick också morfintabletter att ta till när smärtan blir alltför svår. 

Den är svår och det har inte blivit bättre under dessa två veckor. Redan första dagen tog jag min första spruta mot bältros. Kändes plötsligt som en billig investering när jag på nära håll ser vad den kan ställa till med. 

Normalt tar det ca ett halvår till ett år, ibland längre att återhämta sig från bältros. Svårast när det sitter i ögon och huvudet. Det har bara gått två månader efter utbrottet så vi får se tiden an. 

Vi har flyttat till Erik och Marie denna vecka. De åkte till Dalarna och firade påsk. 

 


Vi har varit hos Jenny och Clas och ätit god påskmat nästan alla påskdagar. 


Vädret har gått från snöoväder till skapligt sol-och promenadväder. Lasse går en kort promenad varje dag, låååångt ifrån hans dagliga promenader runt Uppsala högar. 

Jag försöker komma igång med Sofias gympa och leder ett linedancepass/vecka för seniorer på IFU Arena tvärs över gatan. Också låååångt ifrån den dagliga träningen på Ranchen. 

Men…. Det måste gå att bemästra detta också. Vi får bara ge oss till tåls! 



I söndags var det vårshow med Uppsala Skridskoklubb där Julia och Linn tränar konståkning. Varje grupp hade ett shownummer till passande musik.

Linns grupp åkte till Shakiras Waka Waka och var utklädda till fotbollsspelare. 

Julias grupp var sekreterare och jobbade från 9 to 5 till Dolly Partons låt. 





10 kommentarer:

Anonym sa...

Trevligt att läsa din berättelse. Hoppas Lasse blir bättre snart.
Hälsningar från Bodil och Kent

Anonym sa...

Fint att du uppdaterar oss Eva. Tänkt så mycket på er båda. Ibland är det lika svårt att vara bredvid den som inte mår bra. Hur hjälpa på bästa sätt?! Men på bästa Eva o Lasse vis! Alltid positiva🥰. Snart är ni igång igen. Vips är det sommar och vips så står vi där igen på golvet🌸🌴. Hälsa Lasse med stor kram. Och en jättebamse till dig också! Kram Anna Lena

Anonym sa...

Skönt att vara hemma ett tag och hoppas verkligen att Lasse blir bättre snart. Fortfarande lite snö kvar i Mattmar .Både Bosse och jag har yrsel och dålig balans det är jobbigt.Kramar till er!

Anonym sa...

Välkomna hem. Ja bilder du har tagit på Lasse, tog hårtpå mig. Så nu, på en gång har jag tagit en av två sprutor. Sköt om er och hälsa Lasse.
Påsk kram till er.
Hälsar Anders

Anonym sa...

Ni är såna kämpar 😊🙏
Kram från oss A68

Eva Mattmar sa...

Tack för alla kommenterar!!
Så roligt att det fungerar att kommentera!
Vet att det ganska ofta är svårt att få iväg en kommentar.
Idag har Lasse tagit en längre promenad än på länge,
jag fick anstränga mig att hinna med.
Fast han har ont i huvudet och ögat hela tiden.
Förmiddagar är bättre då han får thaimedicinen som vi håller på att fasa ut.(Lyrica)
Den svenska medicinen (Amitriptylen) har inte börjat ge effekt ännu, inte mycket iaf.
Kram till er alla! ❤️❤️❤️❤️❤️

Anonym sa...

Fint skrivet Eva om era umbäranden, framför allt när det gäller Lasses smärtsamma situation. Men som maka och nära anhörig är det också smärtsamt, men på ett annat sätt, att se och vara delaktig när ens nära och kära drabbas av svår sjukdom eller annat som påverkar hälsan. Din positiva läggning är fantastiskt att se möjligheter istället för svårigheter under den tid som varit samt så även den tid framöver. Må Lasses svåra besvär sakta men säkert plana ut så han blir fullt frisk igen när den tiden kommer. Beundrar hans kämpaglöd för att göra det bästa av situationen! Stor varm styrkekram till er båda!❤️❤️ Annika Ilic

Anonym sa...

Hej Eva och Lasse!

Skönt att er hotellvistelse på hotellet vid Suvanabumi blev lugn, fin och bra. Skönt innan resan och att det blev en bra resa för Lasse. Kul att du leder ett linedance pass😁. Ha det så bra och krya på, så ses vi så småningom på linedancen🤗.
Varma kramar från Eva och Gunnar.

Eva Mattmar sa...

Tack Annika! För kommentar och omtanke.
Nej, det är inte roligt att stå bredvid och inte kunna hjälpa att lindra smärtorna.
Han är smärttålig efter att drabbats av många migränanfall i livet.
Detta är jämförbart tycker han. Fast de går över snabbare. Vi väntar och tar vara på
ljusglimtarna. Igår gick vi runt Uppsala högar och det är rekordpromenad sen vi kom till Sverige.
Ha det bra och hälsa Rulle. Kram❤️Eva och Lasse

Eva Mattmar sa...

Tack Eva och Gunnar.
Lasse fick verkligen en resa att njuta av.
Jag är så nöjd att jag fick åka med samma plan om än i enklare säte.
Nu har jag haft två ggr absolute beginner linedance med seniorer i Uppsala.
15 pers har kommit båda gångerna. Jättekul!
På lördag ska jag dansa linedance ” Oldies”
Alltså danser som vi dansade förut för 10-15 år sen.
Jag repeterar för fullt så jag ska kunna vara med.
Ha det så bra! 💕 Eva