Vi startade resan kl 8,00 från Edeborg i Harads med buss som körde mot Svartlå och Boden där vi hämtade upp flera deltagare, vi blev 56 pers och fyllde varje plats i bussen.
Vi fick en liten lapp med frågan ” Vart är vi på väg?” Det blev vilda gissningar. Två personer hade rätt efter ledtråden ” platsen bytte namn 1914 ” samt vetskapen om att Eva H, som organiserar utflykten, härstammar därifrån.
Destination Övertorneå! Före 1914 hette det Matarengi! Det hade jag ingen aning om!! Man hör Matarengi ibland i olika sammanhang som Matarengi marknad, taxi, företag mm. Ortsnamnen skulle försvenskas på den tiden.
Eva H hade ordnat en fantastisk fullspäckad dag med många besök och guidningar.
Första stoppet blev Kukkolaforsen för lunch! Och vilken lunch de bjöd på! Rökt sik, potatis och en otrolig salladsbuffé. Gott bröd och kaffe/te på maten.
Utsikten i restaurangen över fiskestället där de håvade sik både på svenska och finska sidan. Bryggan måste byggas upp varje år pga isen på vintern och vårfloden.
Restaurangchefen berättade att Kukkola restaurang och camping drivs som familjeföretag av familjen Spolander. Hon berättade om fisket vi bevittnade och just idag var det nationalälvens dag, som skulle firas på kvällen med facklor och fest. Torneälven och Kalixälven är några av älvarna som inte är utbyggda med kraftverk, forsarna strömmar fritt och gynnar fisket och naturupplevelsen.
Vidare mot Luppioberget! Här var förut ett forte för att hålla utkik österut och förvara oss för angrepp från ryssen!
Nu har en driftig person låtit bygga restaurang och stugor på bergssluttningen med trätrappor till stugorna och nästan ända upp till toppen av berget där man har en mäktig utsikt över Tornedalen och mot Kalixälven åt andra hållet.
Påminner om utsikten från Klusåberget,, tycker jag…lite patriotiskt
Sen gick färden till Övertorneå. Vi passerade bördiga marker och välskötta gårdar när vägen följde Torneälven norrut. Tornedalen är som Norrbottens kornbod med bördig mark, ofta fint väder och ljusa nätter.
Aunesgården
Tommy Dahlquist, ordförande i Edefors hembygdsförening
Vi besökte hembygdsgården Aunesgården i Övertorneå, en välbevarad gård från början av 1800-talet med flera byggnader. En guide berättade om vad som fanns att se inne i husen innan vi gick in och tittade på alla möbler, kläder och bruksföremål från förr i tiden.
Salen, där man inte höll varmt så ofta, man eldade bara vid besök av prästen och andra högtidliga tillfällen.
Många linbräden på väggen.
En sparkstötting med en mede! Det gäller att hålla balansen…
Höstolar. Den placerades i farstun för besökare att sätta sig på och vänta på att bli inviterad.
Det ansågs inte fint att kliva in i pörtet, allrummet, förbi spismuren, innan man blev inbjuden!
Vackert målade kistor…
Efter detta blev det besök i kyrkan eller hantverksboden Simu.
Ägarinnan av hantverksboden Simu berättade om tillverkningen av yllekläder där hon hade flera stickmaskiner som programmerades och sen sydde sömmerskor ihop delarna till vackra jackor, koftor, dressar av olika slag, mössor, halsdukar, vantar, handledsvärmare. .
Stickmaskin
De var på väg att avveckla verksamheten pga ålder men hade inte hittat någon som kan ta över …
Längst in hade hon rea-reaplagg och vi var många som gjorde fynd. Jag hittade en långväst i lin/bomull ned stora fickor som jag köpte.
Nästa besök blev Särkilax kyrka, den första kyrkan i Övertorneå. Det finns dokument på att kyrkan fanns redan år 1482.
Så såg landsindelningen ut runt 1480
Särkilax kyrka -röda pricken.
Nu finns det ett litet Andreaskapell, uppkallad efter lärjungen och fiskaren Andreas. Bestod av ett rum med långbänkar efter väggarna och altaren, fyra st, längst fram.
Interiörer i kapellet.
År 1617, berättade guiden, sveptes dåvarande Särkilax kyrka bort i en häftg vårflod, som dessutom var orsak till att en extra älvsfåra bildades parallellt med den ursprungliga älven. Varje vår är det mer eller mindre översvämningar i Torneälven vid snösmältning men detta år 1617 var något i hästväg! Kyrkan sveptes iväg och man byggde upp en ny kyrka på säkrare mark närmare berget. År 1717 plundrades den av ryska soldater. Sedan byggdes en kyrka inne i Övertorneå samhälle och ett minneskors sattes upp på platsen för Särkilax kyrka.
För några år sedan bestämdes att man skulle bygga ett minneskapell på ungefär den plats där den ursprungliga kyrkan. Sagt och gjort, de gick en timringskurs och satte igång. 2018 var det invigning på nya kapellet!
Här syns andreaskorset tydligt!
Et särskilt kännetecken för kyrkan är Andreaskorset som är snedställd. Lärjungen Andreas blev liksom Jesus korsfäst men Andreas kors var snedstält. Andreas fängslades och korsfästes i Patras, Grekland.
Nu var det dags att åka över broarna till grannlandet Finland för eftermiddagsfika. Först den mindre bron över älvsfåran som bildades 1617 och sen den stora bron över Torneälven.
Vi åkte till Aavasaksa upp på ett berg där det fanns restaurang och hb- föreningen bjöd på kaffe/te och ” lohapirakka” , laxpaj, så gott!
Några av oss gick högre upp på berget för att titta på tsarens jaktstuga. Tsaren i Ryssland byggde en jaktstuga på berget men han lär aldrig ha varit där!
Tsarens jaktstuga med uthus.
Nu står den där i sin prakt och färgen flagnar mer och mer…
Sen var det dags att åka hemåt över Överkalix, Morjärv mot Boden. Vi var hemma ca 21 så det var en heldag som heter duga!
Extra roligt denna dag var att det blev som en klassresa för några av oss! Vi var nämligen fyra pers som gått i samma klass i Harads skola som följde med på denna dagstur.
Fr vä- Seth Hedström, Eva Olofsson, fd Wallmark, Lasse Nilsson, Lars Björngrim, fd Nilsson
För 68 år sedan började vi fyra i första klass och gick i samma klass till åk 7-8 då vi blev uppdelade i olika klasser beroende på vilken inriktning vi valde.
Vår lärare från klass 1-3 hette Adina Nilsson, som styrde oss med sträng men rättvis hand, Hon gick i pension när vi gick ut trean! Minns att vi fick ofta gå ut i skogen på lektionerna i hembygdskunskap och hon visade oss och berättade om blommor, träd, mossor. Det var väldigt framsynt och pedagogiskt har jag senare förstått. På den tiden uppskattade jag det inte särskilt mycket!! Jag ville hellre vara i klassrummet och jobba med böcker, papper och penna. Har fått revidera min uppfattning om ” fröken” . Hon gjorde det bra som tog ut oss i naturen, hon var inte så ung, inte heller lätt och smidig! Minns också när hon bjöd hem hela klassen till sin lägenhet i lärarbostaden vid bakstugan i Harads. Vi gick i tvåan. Hon kom söderifrån och hade beställt en spettekaka som kommit med posten. Den ville hon bjuda oss på och vi fick var sin bit. Tror ingen av oss tyckte det var särskilt gott! Men intressant!
När vi ställde upp oss för fotografering, vi fyra, så säger Lars B att ”nu kommer Adina Nilsson med fiskleveroljan och Seth fortsätter … och spettekakan.”.
Fiskleverolja matades vi med skedvis med jämna mellanrum och en gång /månad fick hela klassen bada bastu och tvaga av oss ordentligt på skoltid. Det var tider det!!! Fluorsköljning infördes också på den tiden och den fortsatte många år framåt
När jag själv började jobba som lärare på sjuttiotalet var det fluorsköljning varannan vecka för elever och lärare. Tandhälsan förbättrades avsevärt. I början av nittiotalet slutade man med det.
Tack hembygdsföreningen med ordförande Tommy Dahquist och ledamot Eva Hedström samt övriga inblandade för en otroligt givande dag i Tornedalen!
👏👏❤️❤️👏👏❤️❤️👏👏❤️❤️👏👏❤️❤️
4 kommentarer:
Vad roligt att du skriver om vår resa och så bra berättat/ Anki V
Tack Anki! Så roligt att du kunde titta in på bloggen! Det blev en lång berättelse men det var mycket som hände under dagen!
Så fin reseberättelse du har skrivit. Det var mycket som berättades på våra olika stopp under resan. Imponerande att du också kom ihåg allt. Tack för en bra sammanfattning av dagen.
Tack Inga-Lisa! Så roligt att du tittade in på bloggen!
Det är intressant att höra kunniga guider berätta.
Vi uppskattade verkligen dagen i Övertorneå!
Skicka en kommentar