Den som söker…..

 Vi hittade det till slut! 

Som vi har letat och röjt  oss fram i obanad terräng!

Stenbrottet i Näsberg där vår farmors far Petrus Vallgren, arbetade från ca 1905 tills hans kropp inte orkade mer (tror jag) 

Där jobbade också Norrbottens enda Nobelpristagare i litteratur, Eyvind Jonsson, född 1900, ca ett år efter skolgången när han var 13 år och bodde i Hedberget hos sin moster och morbror Röst, granne med familjen Vallgren. 

Vi har besökt Näsberg och Hedberget  flera gånger och tittat på resterna av husen i Hedberget, ca fem familjer var bofasta där och fick sin inkomst från gruvbrytningen. Hedberget ligger vid stambanan mellan Boden och Gällivare.

Näsberg, två km från Hedberget, var huvudorten med ca 100 bofasta. Nu bor några få familjer kvar där. Tack vare Birgitta L som bor i Näsberg så fick vi en vägbeskrivning till stenbrottet. 

Vi har letat på helt fel ställen. Första gången körde vi upp med bil vid fel berg, andra gången i tisdags gick vi, min bror Jan, Lasse och jag in i urskogen, kom fram till  järnvägen och följde den i hopp om att finna något spår! Vi fick ge upp efter 1,5 timmes promenad i oländig terräng. 

Nästa dag ringde vi till Birgitta, som vi fick tips om, och hon visste var vi skulle lämna bilen och gå in i skogen. Vi följde en traktorväg, såg några skyltar med ”stenbrott” och försökte följa dem. 

Men ändå, stigen tog slut, skyltarna pekade åt olika håll och vi fick chansa. 

Kom fram till rester av en stor skorsten och en igenväxt väg som ledde uppåt efter bergskammen.

Såg flera halvt nerrasade träbaracker och nästan högst upp på berget var det ingen tvekan. Här var det! Mäktigt! 

Berget uthugget i terrasser, rostiga redskap lämnade. 

Vi hade bärplockare och hink med, fanns blåbär i trakterna. 

Man ser tydliga spår av borrhål i berget. 

Rostiga redskap har lämnats kvar. 

Hink och spade också, lika rostiga  efter 85 år…

Vi kände historiens vingslag!!

Hör bröts granit från början av 1900-talet till 1938. 

50-100 personer jobbade här. Stenblocken fraktades först med häst och vagn till järnvägen och sen med tåg till olika anläggningar, bl a till Sikfors kraftstation och SJs anläggningar.  

Vilket slit! Eivind Jonsson har dokumenterat stenbrytningen i olika skrifter. 

Eyvind Jonsson -sällskapet har satt upp flera skyltar med info och utdrag ur Eivinds skrifter, tyvärr märkta av tiden…

Dags att byta ut infoskyltarna!!!!!

Vår farmors styvfar Petrus dog 1933 vid  70 års ålder. 

Hans fru Katarina, kallad Karin, dog tidigare. De fick tre gemensamma barn. Jenny, Victor och Brita. 

Vår farmors Ester hade Karin fött innan hon träffade Petrus. 

Jenny levde tills hon blev 98,5 år, och blev därmed äldst i vår släkt. Hittills!

Victor flyttade till USA i tjugoårsåldern och besökte Sverige en gång sommaren 1968. 

Brita blev smittad av TBC när hon praktiserade på sjukhus för att utbilda sig till sjuksköterska, hon blev bara 19 år. 

Endast farmor Ester fick barn, nio barn, 19 barnbarn, många barnbarnsbarn, flera barnbarnsbarnbarn osv 

Avslutar med en färsk bild av idag efter alla stenbilder och djupdykningar i det förgångna. 

Ringblommor och tagetes, från egna frön som sparats sen förra året. Kul när de blommar!