Isan-kväll på Aunchan

    Foto lånat av Yvonne och Lars Bäckius

Vår vän Yupa har många idéer vilket framgått i tidigare inlägg.
Denna gång gällde det en temakväll på restaurang Aunchan, mitt emot Tims massage, där hennes dotter Bee med man Jakkapon sköter matlagning och servering. Temat var Esan (Isan), ett område i nordöstra Thailand med egen kultur och traditioner.



Området är stort, gränsar till Laos och har införlivats med Thailand.
Vi bor som bekant där Thailand är som allra smalast! Mellan Bangkok och Phuket.

Isan( Esan)
består av bl a Khoran-platån och har drygt 22 miljoner invånare.
Maten är kryddstark med chili, alltid klibbigt ris och nudlar, en specialitet är fermenterad småfisk som får jäsa i salt under lång tid, liknade vår surströmming.
De har en egen form av dans som symboliserar matlagningen, t ex tillagning av klibbriset där man visar rörelserna med händerna



Själva matlagningen skötte Jack och Bee om, men när det gällde dansen ville Yupa göra en liten
show.
Yupa skrev till mig och frågade om vi två kunde dansa, hon vet att jag gillar dans, linedance och bugg.
-Jag kan inte dansa thaidans, svarade jag.
- Inte svårt alls, svarade Yupa och skickade en youtubelänk med sex damer som utförde en dans.
Ser ju inte så svårt ut tyckte min man!!
-Jag vill i alls fall att vi ska vara minst fyra personer, tyckte jag, för att få en bättre koreografi och fördela publikens uppmärksamhet. - Fråga din syster Tim så frågar jag en vän tyckte jag.
Sagt och gjort, jag har ju Måd, som är orädd, pigg på att prova nya saker och att dansa. Vi har så att säga ” uppträtt förr”.


Måd och A-C färdigsminkade och klädda först,

Måd var med, Tim likaså och A-C ville gärna titta när vi tränade men det slutade med att hon också blev med i vår dansgrupp.


       A-C, Måd, Yupa, jag och Tim



Fem damer alltså och kvällen innan festen tränade vi på restaurangen under ledning av en danslärare från byn.
Här gällde det att dansa med händerna, thailändskorna får lära sig dettta från barnsben och i skolan, de tränar händerna att bli rörliga och graciösa. Fingrar som kan spreta åt alla håll!
Kan vi det? Nej, men vi tröstade oss med att publiken består mest av faranger och de vet ändå inte hur det ska se ut! Stegen var inte svåra, bara trampa i takt och röra lite på höfterna, gå runt och kicka lite. Vi får göra så gott vi kan! Vi tränade på under mycket skratt och sen åkte vi och provade kläder och köpte lite smycken samt bokade tid hos Beng, frisör och sminkör
Nästa dag tränade vi också en stund men sen var det dags för ” den stora förvandlingen”


      Lösögonfransar på plats...

      Yupa, jag och Tim

Vilken skillnad det gör med puder, lösögonfransar, ögonsmink och läppstift, några blommor fästa i det tuperade håret.



Folk kände knappt igen oss. De är vana att se oss i träningskläder på tabata och yoga!
Vi utförde dansen, blev filmade och fotade.



Sen var det lite improviserad dans när vi demonstrerade hur man gör ”Som tam”, olika papayasallader med papaya, morot, majs, vitlök, chili, bönor, limesaft, mm. Vi hade en stor mortel där vi turades om att stöta ihop ingredienserna till sallader och bjuda våra respektive på Som tam!

Det blev en festlig kväll och folk som passerade restaurangen stannade till och tittade lite extra på vad som pågick.

Jakkapon och Bee med Yupa, Måd och Tim på en sida

och Ann-Christian och jag på andra sidan.