Tillbakablick!

Året var 1920. Hundra år sedan...

Farmor Ester och farfar Hesekiel kunde flytta in i eget hus med sina två förstfödda, Anna-Lisa ca 3-4 år och Ivar, 1 år. 

Glada över att få eget boende efter att ha bott hos föräldrar/ svärföräldrar sedan de gifte sig runt 1915. 

Huset var betydligt mindre då, flera om- och tillbyggnader har gjorts...

Tredje barnet på väg, Karl-Erik, min far, skulle födas i november 1920. Första barnet som föddes i eget hus. Sex barn till skulle se dagens ljus i detta hus under åren fram till 1933. Dessutom ett barnbarn som Anna-Lisa födde på julafton 1940, Ingrid. Sedermera blev det förlossning och BB i Boden för blivande föräldrar. 

Hesekiels föräldrar, Gustav Erik och Juliana, hade ca år 1880 flyttat från sin hemby tre km bort och tillsammans med Gustavs bror Fredrik med fru slagit rot i vår by som nybyggare. 

Via släktforskningssidor kan man se att Gustav var född 1856 och Fredrik 1860.

Gustafs son Hesekiel föddes 1887 och Fredriks förstfödde Johan Fredrik kom 1884 så jag antar, utan att säkert veta, att de kom hit ca 1880. 

Först byggde de båda paren/familjerna ett hus med boningsdel och plats för djur i samma byggnad. 

Sedan byggde de ett tvåfamiljshus där familjerna hade var sin del med gemensam ingång. 

Flera barn föddes i familjerna och de ansökte om lån för förbättringar av huset, vet ej om det var ombyggnad eller tillbyggnad eller något annat ändamål. 

Men nej, det blev avslag! Anledningen var att det var ett tvåfamiljshus, hade det varit enfamiljshus hade lånet beviljats. 

Vad göra? Jo, Fredrik var en stark och handlingskraftig man så det sägs att han bar sin husdel uppför  backen och satte upp huset på en ny plats. ( Kanske han inte bar upp det själv och huset delades nog upp i sektioner men i alla fall) Fredrik var farfar till ”Bosse på backen ” som vi haft som närmaste granne, tyvärr gick Bosse bort i nov 2019, 88 år gammal. Farbror Fredrik fick ett långt liv och dog 1943, då var han 83 år. Hans hus på backen finns inte kvar. 

Det byggdes flera uthus på gården, lador för hö och en vedbod. Vedboden var viktig, där torkade man och samlade veden som skulle hålla boningshuset varmt under den ofta kalla vintern i norr. 

De flesta, alla, lador är borta nu och vedboden var i stort förfall. Den används till förråd för trädgårdsmöbler, fiskespön, cyklar och brorsans motorcykel och de sista åren har vi förvarat vår ved till vattenvärmaren i vedboden. Nu har vi samlat på oss en ansenlig mängd bastuved också som vi är rädd om! 

Samtidigt såg vi förfallet! 

Vedboden ligger ca 20 m från vår stuga, men tillhör inte oss. 

Kusin Håkan hade takplåt till övers som nog skulle räcka till halva taket, den trasigaste delen och Lasse erbjöd sig att sätta upp det, han har ju faktiskt satt plåttak på magasinstugan alldeles själv! 

Lite mer avancerad takläggning...

Kusin Maria, ägare av vedboden, har nyligen övertagit huset och inte hunnit med att åtgärda det som behövs, så hon hade inget emot att Lasse tog sig an arbetet. 

Mannen på taket! 

Och...

Skaffa lite bräder, skruv och vinkeljärn, förstärka den trasiga takbalken, bort med det som återstod av spån och takpapp som bildat tak förut, på med nya bräder att fästa plåten i, på med taknocksplåten som Håkan också kunde bidra med. Voilà! Men...det saknades ca fyra dm taknocksplåt! Det får vi väl köpa när vi kommer till nån byggbod. Så gick vi runt vedbon och snyggade till lite. En del stuprör och takrännor låg staplade mot en vägg. Och vad ligger där mer?..En fyra dm lång taknocksplåt!

Helt otroligt! Passade precis! Nu är bastuveden räddad samtidigt som vi fått en snyggare utsikt från vår stuga. 

Så nöjd med denna förbättring!