Höstkänsla!

 Vilken mysig och intensiv vecka vi fick med Janne som guide i bärskogen. Vi kom verkligen igång med utflykter och bärplock. Torsdag fm förra veckan besökte vi hallonstället igen och fick ihop drygt 4 kg. På em sökte vi blåbär och kollade på Jannes äventyrsmarker när han som yngre körde gummibåt nerför strömmar och forsar i Bodträskån.

                           Fina och vilda trakter. 

Fredag em åkte han till Uppsala igen men vi hann med en rundtur på kyrkogården och ett besök på Inga-Gretas boende på Edestrand.

Vi fick träffas utomhus med en rejäl plexiglasskiva mellan oss. 

Lördag-  Lasse och jag på jakt efter mera blåbär! 

Det blev ett besök till på Klusåberget. Denna gång gick vi upp från Björnudden på andra sidan berget. Där kunde man följa en skogsväg och sen följa markeringspinnarna som vi sett vid förra besöket. 

Det kunde ha varit en lätt väg om det inte varit så blött efter sommarens regn. Skogsvägen var så blöt så vi tog av från den och då fick vi, som förra gången, ändå krångla oss fram mellan nerfallna träd, brända stubbar och sly som växt upp. Samtidigt plockade vi blåbär. Upp på berget kom vi! Vi fick så mycket bär som vi behöver. På hemvägen följde vi pinnarna tills vi kom in på skogsvägen. Liten strapats men nu har vi hittat vägen till Klusåberget och kan ”guida” nästa sommar. 

Vi har hunnit med ännu ett besök till ”hallonstället” och samlat ihop några kilo till så nu räcker det med hallon! 

Så mycket bär har vi inte haft på många år. Först hjortron, sen hallon och blåbär och nu väntar lingon. Några burkar vinbärsgelé har också åstadkommits...

Hela sommaren har vi haft egen sallad, gurka, dill och nu är purjolöken färdig att skördas. Tomaterna har varit gröna en månad och äntligen börjar de få röd färg. 

Mindre trevligt denna sommar är 97-an, vägen som går förbi våra stugor. I juni började de riva upp asfalten och vi fick köra på sten och grus med många punkteringar som följd. I juli regnade det mest varje dag så vi var inte så besvärade av det som skulle komma, nämligen vägdammet. De senaste veckorna har det inte regnat alls och det har dammat något otroligt för varje bilist och lastbil som passerar och de är många. Hela byn är täckt av ett vägdamm, ingen idé att spola bort dammet, kommer nytt direkt. 

Lasse tog några bilder på eländet.

Men denna vecka har de börjat asfaltera vägen och nu är de nära oss. Vi hör och ser asfaltsekipagen och i morgon tror vi att de når fram till oss! De är så välkomna och sen får vi en fin väg som belöning!!!!

Här har vi ”mannen på taket” igen...

Ekorrarna som byggde bo under taket till sovstugan stökade till det och slängde ut isoleringsmaterial. Vi ville ta reda på hur det egentligen såg ut under taket så Lasse lyfte bort takplåten och fick se att ekorrmamman hade bäddat till ett bo i gullfibern. 

Det blev lite ny gullfiber och tilltäppning av hålen under taket så förhoppningsvis hittar hon ett nytt boställe nästa vinter. Kanske vi sätter upp en lämplig låda att föda upp ungar i för det var ju lite trevligt att ha dem som sällskap i våras.

Vi kan också konstatera att hösten är på väg... det börjar gulna på björkarna, rönnen lyser röd, kvällarna är mörka och morgongräset är fuktigt. 

Hösten har ju sin charm också...