Boden, vägen och hösten

Nu har vi inte många grader på kvällar och nätter, 

endast ca1-7 gr. Inte minus än så länge! 

Morgnarna är kyliga och dimmiga med fuktigt gräs men så skingras plötsligt dimman, solen kommer fram det blir helt underbara dagar! 

  Fontänen i Bodträsket, som är en sjö mitt i stan. 

Vi har besökt Boden, ca fem mil söderut, två dagar i sträck. Igår var det tandvård för oss båda och optiker för mig samtidigt som vi hade en lång lista med div inköp. Idag var det nya däck till bilen och besiktning av bil och släpvagn. Inga ärenden kvar på listan så vi fick tid till lunch på Ming, vi satt utomhus i sällskap med en massa getingar. Därför åt vi fort och fick mera tid över innan besiktningen. 

- Då går vi och tittar på kyrkstugorna föreslog Lasse. 

Det var länge sedan jag var där så det passade ju bra. 

Solen sken, vi passerade Överluleå kyrka, som Bodens kyrka heter. År 1826 delades Luleå socken upp i Överluleå och Nederluleå församling. 1831 stod kyrkan i Boden klar. Nära kyrkan finns ett område, Kyrkkläppenområdet med röda små kyrkstugor. 

Lasse hade läst ett reportage i NSD om kyrkstugorna i Boden. De har fungerat som vandrarhem men nu var det ingen som hade medel att sköta vandrarhemsverksamheten så allt låg nere. 

Det var verkligen ingen aktivitet där, men gräset var klippt och det såg välskött ut. 

Så fint med sluttningen ner mot Bodträsket. 

Utanför en stuga satt en person och läste. 

Vi blev lite nyfikna på dessa kyrkstugor, vi har ju läst och hört mycket om Gammelstads kyrkstugor utanför Luleå. 

          Foto fr Google bilder- Gammelstad kyrkby

År 1996 upptogs Gammelstads kyrkstugor i Unescos världsarvslista, ”omistliga för mänskligheten”

Det finns 16 kyrkbyar kvar i Sverige, av ursprungligen 71, och Gammelstad har den största och bäst bevarade samlingen kyrkstugor i Sverige, 405 st . Stugorna började byggas på 1500-talet och användes av långväga besökare för kyrkobesök och besök på marknader, sockenstämmor och ting.

Gammelstads kyrkstugor i vinterdräkt. Foto fr Google bilder

Bodens kyrkstugor är inte lika kända. Fram med Google och kolla! 

De byggdes på 1800 -talet efter delningen i Över- och Nederluleå. Meningen var att det skulle bli 400 stugor! Men 1919 stod 128 stugor klara . 

Av dessa är endast 32 st kvar. En av stugorna är i privat ägo och har så varit sen starten. Kanske var det den stugan där någon satt och läste??

Resten ägs av Bodens pastorat. Nu är man inte på det klara vem som ska ta hand om ansvar och skötsel i framtiden. En stiftelse, Kyrkkläppenstiftelsen har skött dem med bidrag från Bodens kommun och kyrkan men det går inte längre.Medlen räcker inte till och styrelsen kan bli ekonomiskt ansvarig. Stiftelsen är nu upplöst och fortsättning följer. ..

En riktig oas är det i alla fall, mitt i stan, i anslutning till kyrkan, Bodträsket och parken. 

Vi fortsätter att skörda gurka och sallad, purjolök, dill och en och annan tomat men de flesta är gröna ännu. 

Än har frosten inte nupit dem!

Potatisen som vi satte har övertagits av ogräset. Det finns lite blast att dra upp med 1-3 minipotatisar under. Det var annat på Bosses tid! 

Men vi (Johan som övertagit Bosse hus, jag stöttar) har planer på att plöja upp ordentligt i höst, lite ogräsbekämpning och luckra upp jorden nästa vår, låta potatisen få groddar innan sådd, lite gödning nästa sommar och så var det väl sjutton om potatisen inte ska få lite fart!!

Lingonen har desto bättre speed. Vi plockade ca 13 kg på en knapp timme i tisdags och hela veckan har jag kokat sylt och gelé. 

Så gott med egen gelé till köttgryta, köttbullar, Janssons frestelse, pizza, ja till allt... vet inte hur många burkar gelé jag fått till av vinbär och lingon men det börjar bli fullt i extra kyl/frysen av hjortron, blåbär, hallon, vinbär och lingon. Bär, sylt, gele.....

Hänt sen sist....

Förra torsdag kom vägarbetarna och asfalterade vägen. 

Tidigt  på morgonen skramlade de igång...

De körde med vält fram och tillbaka, asfaltbilen tog först itu med ena väghalvan och på em den andra halvan och sen dess har det inte kommit ett dammkorn på våra gräsmattor!!!

Fredagen ägnade vi åt att tvätta mattor och torka möbler, Lasse gick med högtryckstvätten och spolade rent altaner, räcken, utemöbler mm. Det blev så rent överallt och nu kan vi sitta ute igen, samtidigt som vi har en fin väg att köra på till Harads och Boden.

Tack Vägverket! Fast sommaren har varit tuff med steniga vägar, tidiga morgnar med vägarbets(o) ljud, vägdamm till tusen och flera som fått punktering.

Avslutar med solrosbild och älvsbild där det faktiskt fanns 17 svanar i morse på väg till sydligare nejder...

Höstkänsla!

 Vilken mysig och intensiv vecka vi fick med Janne som guide i bärskogen. Vi kom verkligen igång med utflykter och bärplock. Torsdag fm förra veckan besökte vi hallonstället igen och fick ihop drygt 4 kg. På em sökte vi blåbär och kollade på Jannes äventyrsmarker när han som yngre körde gummibåt nerför strömmar och forsar i Bodträskån.

                           Fina och vilda trakter. 

Fredag em åkte han till Uppsala igen men vi hann med en rundtur på kyrkogården och ett besök på Inga-Gretas boende på Edestrand.

Vi fick träffas utomhus med en rejäl plexiglasskiva mellan oss. 

Lördag-  Lasse och jag på jakt efter mera blåbär! 

Det blev ett besök till på Klusåberget. Denna gång gick vi upp från Björnudden på andra sidan berget. Där kunde man följa en skogsväg och sen följa markeringspinnarna som vi sett vid förra besöket. 

Det kunde ha varit en lätt väg om det inte varit så blött efter sommarens regn. Skogsvägen var så blöt så vi tog av från den och då fick vi, som förra gången, ändå krångla oss fram mellan nerfallna träd, brända stubbar och sly som växt upp. Samtidigt plockade vi blåbär. Upp på berget kom vi! Vi fick så mycket bär som vi behöver. På hemvägen följde vi pinnarna tills vi kom in på skogsvägen. Liten strapats men nu har vi hittat vägen till Klusåberget och kan ”guida” nästa sommar. 

Vi har hunnit med ännu ett besök till ”hallonstället” och samlat ihop några kilo till så nu räcker det med hallon! 

Så mycket bär har vi inte haft på många år. Först hjortron, sen hallon och blåbär och nu väntar lingon. Några burkar vinbärsgelé har också åstadkommits...

Hela sommaren har vi haft egen sallad, gurka, dill och nu är purjolöken färdig att skördas. Tomaterna har varit gröna en månad och äntligen börjar de få röd färg. 

Mindre trevligt denna sommar är 97-an, vägen som går förbi våra stugor. I juni började de riva upp asfalten och vi fick köra på sten och grus med många punkteringar som följd. I juli regnade det mest varje dag så vi var inte så besvärade av det som skulle komma, nämligen vägdammet. De senaste veckorna har det inte regnat alls och det har dammat något otroligt för varje bilist och lastbil som passerar och de är många. Hela byn är täckt av ett vägdamm, ingen idé att spola bort dammet, kommer nytt direkt. 

Lasse tog några bilder på eländet.

Men denna vecka har de börjat asfaltera vägen och nu är de nära oss. Vi hör och ser asfaltsekipagen och i morgon tror vi att de når fram till oss! De är så välkomna och sen får vi en fin väg som belöning!!!!

Här har vi ”mannen på taket” igen...

Ekorrarna som byggde bo under taket till sovstugan stökade till det och slängde ut isoleringsmaterial. Vi ville ta reda på hur det egentligen såg ut under taket så Lasse lyfte bort takplåten och fick se att ekorrmamman hade bäddat till ett bo i gullfibern. 

Det blev lite ny gullfiber och tilltäppning av hålen under taket så förhoppningsvis hittar hon ett nytt boställe nästa vinter. Kanske vi sätter upp en lämplig låda att föda upp ungar i för det var ju lite trevligt att ha dem som sällskap i våras.

Vi kan också konstatera att hösten är på väg... det börjar gulna på björkarna, rönnen lyser röd, kvällarna är mörka och morgongräset är fuktigt. 

Hösten har ju sin charm också...

Klusåberget

Klusåberget från vår altan.

Berget från stranden.

 Igår, 11 augusti, gick Janne, Lasse och jag upp till toppen av Klusåberget. Berget på västra sidan av Luleälven. Det var inte den lättaste vandring vi gjort! Förr i tiden gick vi, ett stort gäng från byn, upp på berget varje sommar och hade med oss fika, grillade korv och tittade på utsikten. Nu är det ca 15 år sen jag var där senast. Då fanns det en utmärkt stig att följa med röda markeringar. 

Nu gällde det att klättra över stock och sten, nerfallna träd och en urskog av sly. Några små bäckar/diken att hoppa över. 

Hur har det blivit så här? 

Jo, 11 augusti- 8 september 2006 härjade en skogsbrand här. 

Brandbilderna från Google år 2006

Den dittills största skogsbranden i Sverige i modern tid. (Efter 2006 har vi haft några torra somrar med ännu större skogsbränder i Västmanland, Skåne, Ljusdal...)

Men då brann det i 29 dagar fram till 8 september. 

Många brandkårer var engagerade i släckningsarbetet, både från länet och andra län. Ca 1900 ha skog brann ner. De, som var kvar här i byn kunde betrakta branden från första parkett, de såg hur helikoptrar hämtade vatten i älven och besprutade elden. Hoppades att inga eldslågor skulle hoppa över älven vilket faktiskt hänt under tidigare bränder. 

Efter branden var stigarna upp till toppen förstörda. 

Många brandsvedda stubbar på vägen upp. 

Nu såg vi många spår av elden. 14 år senare, i form av nerfallna träd och brandhärjade stubbar. Mycket tät grönska och sly hade växt upp och gjort att det var svårt att krångla sig igenom. 

Men...det var mödan värt när vi nådde toppen och såg utsikten, som att sitta i ett flygplan och titta på utsikten! 

Janne tittar på vår by på andra sidan älven...

Där syns ju några av husen i byn...

Lasse spanar söderut..

Där syns Forsträsket..

Öskatan heter ön..

Laxede kraftstation 

 Luleälven på sin väg mot havet. Laxede kraftverk i norr och Harads och Bodträskfors by med öarna Öskatan och Haradsön. Forsträsket och Djupträsket syns tydligt. 

Det lär finnas fler utstakade vägar upp till toppen, dels från baksidan av berget, vi såg röda pinnar som visade på markeringar att följa. 

Ska också finnas en lite längre stig från andra änden av berget. Vi har lite att utforska! 

Det fanns mycket blåbär och Lasse och jag plockade så mycket vi kunde få med oss genom snåren. 

Såg ut som ett stort djur som väntade på oss när vi krånglat oss ut ur skogen..

Janne kom i söndags och vi började utflykterna direkt med ett besök på hans hallonställe. Inte så lätt att hitta dit men oj, vad mycket hallon! Så mycket att jag inte kom mig för att ta nån bild, bara plockade på. 3,6 kg hallon på en timme. 

Nästa dag undersökte vi en myr efter hjortron men de är övermogna och bortplockade nu. Fick med oss ett knappt kilo i alla fall. 

På eftermiddagen blev det sightseeing i trakter vi inte besökt på många många år. Lillån och Kettisträsk, rundtur mellan broarna vid Edefors och Bodträskfors, lite utvikningar i Bjässand och Grundsand. Många fina stugor efter älvskanten! 

Så trevligt med Uppsalabesök! Idag skulle vi söka blåbärsställen men regnet kom emellan...