Hem till Sverige!

Vilken tur vi hade med hemresan!
Så tacksam!
Vi hade redan i höstas bokat hemresa 23 mars med Norwegian, både Lasse och jag.
Lasse brukar alltid stanna ca en månad längre! Men inte just i år!
Så bryter denna pandemi ut! Covid-19 orsakad av Coronavirus.
Larmrapporter från Kina, Italien, Spanien, Sverige...
Vi kände oss riktigt trygga i vår lilla by i Thailand.
Ingen drabbad vad vi hörde.
Men det började komma larmrapporter att vissa flygrutter var inställda.

Vi fick erbjudande från Norwegian om att lägga bud på uppgradering av våra platser.
Tog det som ett tecken att vårt plan skulle i alla fall inte ställas in!
Så blev det möten på kommunhuset i Huai Yang, munskydd delades ut till thailändare , faranger fick köpa tvättbara munskydd. Det gjorde vi!

Nytt möte i lördags för alla som kommit till byn efter 6 mars.
Hoppsan- alla som kommit till Thailand från riskländer, däribland Sverige, efter 6 mars beordrades hemkarantän. Inte lämna huset och tomten, inte besöka restauranger, inga strandpromenader. Massageställena stängdes ner. Men vi, som varit i Thailand sen november, kunde fortsätta leva som vanligt! Vi kände oss mer trygga där är i Sverige, som skickade ut larmrapporter på löpande band.
Samtidigt träffade vi många som fått sina hemresor ändrade eller inställda. De satt i telefonkö, blev hänvisade mellan flygbolag och resebyrå, fick boka om nya resor till skyhöga priser....
Vi litade på Norwegian, som kör sina sista turer till Thailand under mars månad.

Dagen kom då vi skulle lämna vårt paradis. 22 mars åkte vi minibuss till ett hotell nära flygplatsen i Bangkok. Suvarnabhumi. Vi var sex pers i minibussen. Vi höll oss i hotellområdet till nästa dag då hotellets shuttlebuss körde oss till flygplatsen.



Blev tempade vid ingången, ca 36,5 gr, fick en liten gul, rund klisterlapp att fästa på kläderna. Godkända för inträde på flygplatsen. Incheckning snabbt avklarad! Munskydd på, handsprit till hands och avstånd till medresenärer.



Planet avgick i rätt tid, fullsatt, jag satt mellan två herrar, utan hälsningsfraser.
Resan på ca elva timmar rullade på i lugnt tempo. Vi sov och tittade på filmer, ingen hostade!



Framme på Arlanda en halvtimme före utsatt tid, passkontrollen har aldrig gått så fort.
Erik och Leon hämtade oss med bilen. Puh!
Hemma i lägenheten i Uppsala är vi i hemkarantän en tid framöver eftersom vi är i riskgrupp 70 +
Erik handlar åt oss, vi har träffat Ruben men inte Jenny med familj. Vi tar promenader runt Uppsala högar, går ut med Diesel och Tuva när de behöver hjälp med rastning. Annars är vi hemma som beordrats. Glada att vi kom iväg i tid för det blev åtstramningar  i Huai Yang. Restauranger stängdes för besök, bara hämtmat levereras.



Poolerna är stängda, solstolar borttagna, utegångsförbud från kl 19 -07. Stor osäkerhet om flygen går, många, som skulle stanna in i april, bokar om sina hemresor.
Ingen får komma in i Thailand.


      Leon och Ruben

Här har vi firat Leon, som fyllde fem år, i början av mars. Hans tredje kalas, så farmor och farfar kunde vara med.


Det blev presenter och jordgubbstårta.



Vi har gått promenader runt Högarna och tittat efter hur långt våren kommit.


          Is i diket!


    Knoppar på träd och buskar.


     Fina, gula ”Tussilago farfara”

Hästhov, Hästhovsört, även kallad tussilago (Tussilago farfara) är en liten blomma som ofta växer vid vägkanter mycket tidigt på våren. Släktnamnet "Tussilago" (givet av Linné) betyderförjagare av hosta, ört som häver hosta. Artnamnet "farfara" syftar på en art av poppel, vars löv har en vag likhet med tussilagons.






Vi har det bra, men oron är stor för vad som ska hända i världen med sjukdomar och ekonomi.

Uppbrott

Så har vi kommit till säsongens sista dag i Huay Yang.
Vi tvättar, packar, städar, tömmer kyl och frys, packar in salengen i presenning, flyttar in balkongmöbler, stänger ner.

I eftermiddag blir det en långpromenad på stranden, som är som en dröm så här års.
Bred, med ett tunt vattentäcke att gå i. Ljummet vatten och vågor som möter stranden.
En och annan strandhund hälsar på oss, de är så snälla och trevliga och får en klapp när vi möter dem.

Vi faranger, som varit här länge, får ju röra oss fritt i byn och vandra på stranden. Annat är det med de faranger (européer, amerikaner, dvs de som inte är asiater) , som har kommit till Thailand efter 6 mars i år. De har hemkarantän i två veckor, får inte lämna huset och tomten. Inte besöka marknader eller gå på stranden. Snälla grannar och anhöriga förväntas lämna förnödenheter och hämtmat vid dörren! Nu har coronaskräcken slagit rot här också.
Liten uppdatering bara två timmar efter att blogginlägget skrevs- olika bud ang karantänen- pratade nyss med Hanne som just kommit tillbaka till HY efter besök i Malaysia, som är klassat som riskland. Hanne och Björn har karantän nu, oklart om det är sju dagar eller två veckor men de får gå på stranden, åka och handla, tom besöka restauranger. Vad som gäller är oklart och kan ändras från dag till dag.

Det är informationsmöten på kommunhuset och igår var det information i vår foajé på Van Ravi Residence för alla som har kommit hit efter 6 mars.
Vi höll andan och skyndade förbi församlingen på vår väg till stranden. Man kan ju ifrågasätta lämpligheten i att samla så många nyanlända faranger på samma ställe!!

De hade också feberkontroll efter Mellanvägen igår. Vet inte om det gällde alla, som passerade, eller om det var nyanlända som skulle kollas. Nu är det inte längre kineser som är presumtiva smittbärare, det är folk som kommer från de elva riskländerna, däribland Sverige. Mötte Airu och Gunilla på stranden igår, nyss hemkomna från Australien, men de kunde röra sig fritt då Australien inte uppfattas som riskland.

Massageställen är stängda pga smittorisk. Inte restaurangerna!
För vår del blir det halv hemkarantän i Sverige, då vi ska bo med Erik och Leon. Vi får avvakta med att träffa Jenny med familj.

Seniorkillarna i byn har en träffpunkt kallad Ventilen. De träffas en gång /vecka på olika restauranger och berättar om nyheter i byn, någon berättar om en resa, en hobby eller sitt fd jobb. Dricker lite Chang-öl och avslutar med en tävling, frågesport eller nåt annat.

Seniordamerna har under några år haft en liknande träffpunkt under ledning av Eva B, som nyligen flyttade hem till Sverige för gott. Vi kallade oss Snäckorna och upphörde med våra träffar för ett par år sedan. Yvonne och Siw tyckte vi skulle göra ett nytt försök i år och tog initiativ till nya träffar på onsdagar samtidigt som Ventilen har sina möten. Det blev ett väldigt bra gensvar, första gången var vi nära  trettio damer, sen har det minskat pga av hemgångar men sista träffen i onsdags samlade ändå tio deltagare.


Namnet ja, vi hette Snäckorna förut, och tyckte vi behövde ett nytt namn! Vi inventerade lämpliga namn i  grupper och kom med många förslag. Efter omröstning enades majoriteten om namnet Pärlorna.
Det var meningen att vi skulle göra ett studiebesök på Sanukskolan, svenska skolan i Huay Yang och träffa Patrik, ägaren. Efter skoltid. Men.... på morgonen kom besked att skolan var inställd , likaså besöket. Skulle tro pga virushotet!

Vi hade ”sista kvällen med gänget” igår.  Mycket trevligt. Först ett bouleparti på den breda stranden. Jämn match där herrlaget fick in det trettonde klotet först, men damlaget hade tolv pinnar, eller var det elva?



Nåväl, efter detta blev det dusch och ombyte och en tur ner till strandrestaurang Nong Pu för drink och kvällsmat,

En mojito före maten...

Yvonne, jag, Eva och Lasse B och Lasse
Foto Jonny B

Sen hem till Eva och Jonny på kaffe och en fantastisk kladdkaka med jättegoda jordgubbar och grädde och glass. Mums!
Sen hade Yvonne med sig ett frågespel om ”vad hände 2019”
Inte så lätta frågor om bla musik, film och litteratur, sport och politik.
Yvonne stod som segrare när korten var slut! Grattis!
En mysig kväll!




Glömde nästan att dagen började halv åtta med säsongens sista tabatapass. Marie Ö har lett de två sista passen för  denna gång och kört hårt med oss med lite träningsvärk som resultat, efter all träning i flera månader! Hon hittade nya oanvända muskler! Bra jobbat och vi hoppas hon kommer tillbaka och kör med oss.
I morgon åker vi minibuss till ett hotell i Bangkok och på måndag kl halv tio går, förhoppningsvis, planet direkt till Arlanda. Vi har inte fått några indikationer på att turen är inställd. Många, som vi pratar med, har problem med inställda turer och besvär med mellanlandningar och transfertransport.
Vi fick erbjudande om uppgradering av plats i flygplanet och det tog jag som ett tecken på att turen inte var inställd!
Så i morgon blir det munskydd (trots att folk säger de inte hjälper), handsprit och försiktighet på hotellområdet, på flygplatsen och i planet. Sen karantän i Sverige! Man hör ju till riskgrupp 70 +!

Kvällsliv vid stranden

Mars månad och byn töms på säsongsgäster som vanligt i mars.

Varje dag är det några som åker hem och hittills har det gått bra fast Corona och Covic-19 tar ett allt fastare grepp om världen. Idag avråder UD i Sverige från onödiga resor till utlandet, Danmark och Norge stänger sina gränser. På Suvarnabhumi blir alla resenärer febertestade och godkända med stämpel och signatur om de är feberfria. Undrar just vad som händer om du har 37,5? Blir du kvar i Thailand då? Många har sjukförsäkring till hemresedagen, inte roligt att bli kvar längre utan försäkring! Nästa måndag får vi se, 23 mars åker vi till Sverige, med Norwegian, som ställer in flygturer och har likviditetsproblem!!Spännande tider!!!

Veckan har gått i avskedets tecken.

För säsongen hade vi sista thaikursen, sista linedancen, sista yogan och sista tabatan...nej inte alls, det dök upp en tjej, som är ny i byn och ville gärna träna själv, så hon, Marie, tar tabatapassen två veckor till. Jättebra! Fast det är varmt nu, även på morgonen. Märks att ”rudoo raawn”, varma årstiden, har inletts.

Vi hade en liten avskedsfest på stranden i måndags i fullmånens sken.

Jonny, Yvonne, Eivor, EvaE, Lars O, Lars B och Håkan

Dolphins gårdshund Lucky ville också vara med.

 

Lasse tränar extra på kastet!



Lagen bestod av damer mot herrar.



Herrarna hade de bronsfärgade kloten!



Koncentrationen på topp!

Vi spelade två boulepartier, vi vann var sitt parti, och dukade upp till pizzamiddag efteråt.

Härlig fullmåne lyste upp stranden!

Vi satt på stranden till sena kvällen. Jättetrevligt!

Strandlivet pågår varje kväll vid aktivitetsplatsen mitt emot Saos. Där samlas folk på kvällarna och köper sin kvällsmat vid matstånden, barnen leker på lekplatsen, de har aerobics, några spelar fotboll, volleyboll mm. Mellan sex och nio pågår aktiviteten för fullt. Sen är det lugnt, för det mesta.

Barnens lekplats 

Aerobics! Ledaren visar övningarna medan...

...musiken dånar ut taktfast thailändska toner och rytmer

Många deltagare, flera barn i tio-tolvårsåldern som hängde med bra i stegkombinationer och armrörelser. Imponerande! 

 

Inhägnad fotbollsplan med nylagd gräsmatta, som behöver mycket vatten för att ta sig.

Regnperioden kommer att välkomnas av gräsplanen. 

Volleyboll, damer mot herrar. 

 

       Omklädningsrum och toaletter

 

Strandgatan kantad av försäljare som för en billig penning säljer grillspett, french fries, kycklingbullar, korv, pannkaka, drycker mm. 

Snorkling runt Surin Islands

Vilka dagar vi har haft...
Måndag kl fem på morgonen 2/3 åkte vi till Khao Lak i två minibussar. Ca sju timmar tog det för oss.
Fyra pers hade redan åkt med sina mc, en tre dagars tur via Chumphon och  Ranong med de varma källorna och de kom på em till Poseidon resort där  vi skulle sova över en natt innan båtturen.
Vi var 16 pensionärer, nästan alla flitiga deltagare på Ranchenaktiviteterna, som skulle ut på tre dagars snorkling.



Poseidon resort - första em och kväll

Första em/kväll blev det bad i havet på ”andra sidan” i Andamansjön  och middag på stranden i solnedgången.



Nästa dag...


 Tommy hjälper till att lasta vår packning



En mötande båt...

Mangroveträsk


Skeppsvrak?




      Surin Islands National Park
Nästa morgon var det iväg till båten där vi skulle bo tre dagar/ två nätter.
Vi installerade oss i sovalkoverna och fick dagens första måltid, frukost, uppe vid det stooora matbordet på däck under tiden som båten tuffade iväg de nästan fyra timmarna som det tog till Surin Islands i Andamanhavet.
Det andra dyk - och snorkelstället Similanöarna har  stängt några dyk/snorklingsställen pga återhämtning efter många turistbesökare.

Väl framme vid första stoppet hoppade vi i, Putte först, så Tommy, Christina J, Eivor, Håkan, Jan, Christina S, Dagny som alla är vana vattendjur och snorklare!



Max, vår unge guide, var inte heller sen. Vi andra var lite försiktiga och testade simfötter, glasögon och snorklar och konstaterade att det var lite strömt och svårt att simma effektivt med simfötter.
Tommy simmade runt holmen, Christina J också, lite strömt var det på vissa ställen.
Min snorkel fungerade fem andetag, sen fick jag in vatten i mun. Lasse hade problem med sin snorkel.

Efter en stund var det dags för lunch och vidare färd till nästa snorkelställe.





Ok, mycket fiskar, koraller och lättare att simma här. Men lite problem med utrustningen.
Sen tog vi oss till en övernattningsboj och låg och solade på soldäck, drack lite vin/ öl innan middag som serverades vid sjutiden.


Här bor Mokenfolket, ca 2-3000 pers på öarna




På stranden en bit bort fanns en massa enkla trä/bambuhus. Max, vår guide, berättade att det är Mokenfolket, som bor där. De är statslösa, hör varken till Burma/Myanmar eller Thailand. De kallas sjözigenare. Männen fiskar och jagar, kvinnorna plockar snäckor mm på stranden och örter/ växter. De tillverkar armband och teckningar och säljer till turister som stannar till på stranden.
Han berättade att de är kända för att se mycket bra under vattnet. Stor skillnad mot andra människor Man ville undersöka om det var något genetiskt som skilde. Sagt och gjort, en kontrollgrupp och en grupp ungdomar kollades upp. En grupp tränade regelbundet att se under vatten och den andra levde som vanligt. Efter en tid kollades grupperna upp och det visade sig att de, som tränar sin syn under vattnet hade förbättrat synen avsevärt! Man drog slutsatsen att Mokhenfolket hade ingen genetisk fördel utan de hade tränat upp sitt seende från tidig ålder.
De hade smala longtailbåtar som drog iväg på morgonen och de, som kom hem sent hittade i mörkret, vi hörde bara att de puttrade förbi vår båt på kvällen, vi såg dem inte komma.



Nästa morgon efter den eminenta frukosten av ägg, bacon, korv, grönsaker, bröd och kaffe/te drog vi iväg till ett nytt snorkelställe.



Jag bytte snorkel med Lasse och vips så fungerade det för mig.
Kunde ligga i och titta på undervattensvärlden hur länge som helst utan att tömma snorkeln.
Max och Tommy var i närheten av mig och plötsligt vinkade Tommy och sa ” sköldpadda” . Jag simmade dit och killarna var så nöjda att ha sett både en mindre haj och en sköldpadda. Tyvärr hann sköldpaddan gömma sig i en  grotta innan jag kom fram men jag såg stenen som den låg under i alla fall. Tommy simmade iväg och jag höll mig i närheten av Max... och så vinkade han och pekade under vattnet.


    Black tip reef shark


En haj simmade lugnt förbi framför oss, drygt en meter lång, den vek av framför Max och var strax bakom mig, men då fick jag lite fart, visste inte om den tänkte komma närmare..
Drog mig mot Max och båten och hajen simmade iväg.
Max berättade att det var en ” black tip reef shark” med en tydlig svart tipp på ryggfenan.
( Senare på kvällen berättade han att sen 1959 finns det ”bara” elva registrerade fall av attacker av denna hajsort där de anfallit människor) Bara!!! Inte så lite tycker jag! Mörkertalet då?
Det var i alla fall häftigt med detta möte!



 Innan vi hoppade i vattnet på detta ställe tyckte Dagny och jag att det fanns lite väl många maneter som simmade omkring. Små genomskinliga i stim. Ingen fara, sa Max. De känns inte. Vi trotsade ”faran” och mycket riktigt, snart vispade vi bara bort maneterna och simmade igenom stimmen.
Lasse och några till fick se en murena som öppnade gapet mot dem. Den var stor, sa de, kroppen som en mans arm i storlek. Låg där på botten och sökte mat.
Lasse hade otur med snorklarna, ingen passade så han använde bara cyklopet och fick hålla andan under vattnet! Kunde ändå se hur undervattensvärlden var uppbyggd med koraller och fiskar som simmade runt.


   Sökte bilder på Google som liknade våra fiskar

Hade ingen u- vattenkamera med mig...




Alla möjliga skarpa färger, former, storlekar, rutiga, prickiga, randiga. Så vackra och gracila i sina rörelser.

Verkligen som att befinna sig i ett jättestort akvarium!



Vi provade många olika snorkelställen och frågar du Putte så var det sista stället helt outstanding!


 Här provsimmar de, som ska simma vid Richelieu



En liten topp syns av Rock Richelieu


Vi åkte till Richelieu Rock.   Man ser bara en liten topp sticka upp ibland, resten är under ytan. Denna klippa upptäcktes av Costeau efter tips av thailändare och han undersökte området. Där fanns några dykarbåtar som höll till på ena sidan och snorklarna på andra sidan. Där nere fanns större fiskar, barracuda, haj och triallo?, förutom mindre fiskstim. De var alldeles lyriska vid återkomsten till båten.
Stordykarna fick snorkla själva här, alltför äventyrligt för hälften av oss!
Sen åkte vi hem på tredje dagen och fick en utsökt lunch på båten under den fyra timmar långa hemfärden.


   I köket, klart för servering



Så här glad blir man av denna förtäring..

Vilken mat vi fick! Bästa i Thailand! Många rätter till varje måltid. Gott, vällagat, varierat!
Frukosten har jag skrivit om, lunch och middag var stora fat med bläckfisk, räkor, fisk,  kycklingklubbor, paneng, grön curry, masaman,  tempura ( friterade räkor, lökringar och grönsaker), fried rice, spagetti med tonfisk, grytor och blandningar med så många goda smaker så det finns inte!
Allt tillagat i ett litet kök under soldäck av skepparens fru och en medhjälpare. Ibland kom  Noi, vår gummibåtförare och spanare, och skepparen ned och hjälpte  till att skala potatis och chili.





Alltid ett jättefat med vattenmelon, ananas, papaya och lime efter varje måltid.
Kaffe, te , bananer och småkakor när man ville.


  Jonny och Eva E

After Snorkling...


       Jonny och Lasse

På em blev det After Snorkling på soldäck då vi tog en öl eller glas vitt/rött innan middag.
Efter middag åkte Eivors och Håkans tärningar fram. Sex tärningar som vandrade laget runt, spelet hette kanske Farkle, och gick ut på att bli sist kvar med poäng sen man slagit ut sina motspelare.
Spännande matcher, Siw vann första kvällen, Håkan vann andra kvällen.
Kl 4 igår em var vi framme i Kura Buris hamn och Jeabs två bussar väntade på oss. Några stopp på vägen vid 7-11 och strax före halv elva var vi hemma i våra hus och lägenheter i Huai Yang!
Vi tackar alla våra medresenärer och besättningsmän för en fantastisk resa!