Minneshögtid vid Nam Tok

Torsdag 15 dec var det en minneshögtid för Thailands framlidne kung vid vattenfallet här i Huay Yang. 

Mrs Nut, husfru vid Sanukskolan, svenska skolan i HY, berättade att det är 60 dagar sen han dog.

I början av sextiotalet år besökte han dessa trakter, bl a nationalparken med vattenfallen i HY. Han besökte också närliggande byar Thap Sakee och provinshuvudstaden Prachaup Khiri Khan. Han var här med sin familj, sägs det. Flera affischer finns uppsatta vid vattenfallet av en ung kung Bhumibhol Aduliadej.

Igår hade man ordnat en minneshögtid med massor av mat och musik. 

Och vilken fest! Som alltid när de firar bröllop, begravning, högtider, det är fest i kubik. 

Vi hämtade upp Johanna kl fyra, vi var svart-och mörkklädda allihop, och åkte iväg. Vakter och vägvisare i alla vägskäl dirigerade oss fram. 

Flera stora bussar stod parkerade vid vägen och massor av motorcyklar och salenger. 

Vi började med att äta!

Vid vägkanten stod folk och serverade mat, som de haft med sig.

   Johanna får ett smakprov.

    Liksom Måd, men Lasse går vidare...

Ris med kyckling,serverat i bananblad.

Massor av mat, glass, bakverk, dryck. Hur mycket som helst... bara ta emot och äta, stora smakportioner, förpackade portioner och smakprov att äta senare. Kostade inte en baht!!

Här har vi bekanta från Wiphanei, vår house manager mr Wit med personal serverade kakor och kokosglass.

Till slut fick vi säga " im lääo" , mätt på thai. Det var inte lite folk, vi uppskattar det till över 1000 personer. Folk kom från hela provinsen. Thap Sakee, PKK och Huay Yang.

Sen blev det korta tal och underhållning. 

Musiker spelade olika låtar, många sjöng med i låtarna och visade att de kunde text och melodi. 

Om vi fattade det rätt så var det låtar som kungen själv komponerat. Jazzinspirerat, kungen spelade bl a saxofon och hade egen jazzorkester.

Sittplatser var uppsatta på två ställen och det fanns storbilds-tv både vid scenen och vid de övre sittplatserna.

Allt avslutades med att alla stod upp och sjöng nationalsången, lamporna släcktes ner och vi tände ljusen som vi fick när vi skrev våra namn på kondoleansbladen. 

Mycket värdigt och högtidligt! 

Folk var klädda i svart, vitt eller grått, alla drycker var förstås alkoholfria.