Trevligt besök från Luleå/Mattmar.

När vi bodde i Mattmar fanns det en flicka i grannhuset som var mycket intresserad av våra hundar. När Lasse gick ut för att mata hundarna kom hon ut och hjälpte till att bära matskålar till hundarna, fylla på vatten och ibland gick hon ut på en rastpromenad med någon av dem. Hon heter Sara och var ca fem år när hon flyttade dit och bodde där några år, tillräckligt länge för att bli ordentligt " hundbiten".

         Lasse , Sara och Teija

Sen flyttade hon med sin familj och vi flyttade också så småningom.

Hon hamnade i Luleå, gick på universitetet och förra året fick vi kontakt via Facebook.

Häromdagen kom hon och hälsade på oss med sin fina Samojedtik, Teija.

Hon har blivit 23 år nu och bor med sin sambo i Luleå. Där är hon engagerad i en hundförening, hon kör drag och tränar sin hund i "rallylydnad", en sorts agility med dressyr. 

Det blev ett roligt återseende och vi gick till älven för att se om Teija ville bada, men det räckte med att blöta fötterna.

Sen hälsade vi på i stugorna och i Nils stuga fanns det två whippets och en Japansk spets, som ser ut som en liten samojed.

 De närbesläktade hundarna var intresserade av varandra medan Dante höll sig på avstånd.

             Teija och Simba

Mysstund på rygg med Elvira och Emma

Många trevliga minnen och uppdatering om vad som hänt i Mattmar på sista tiden.

Sara har ju stora delar av släkten där och åker dit flera ggr om året.

Annars kommer det fler och fler sommargäster till sina stugor. 

Peter och Evelyn med familj, Camilla och Linus, Marcus och Johanna, Wilhelm och Emma. Fler väntar vi på, bl a våra barn och barnbarn....

Midsommardagen var det firande på Kläppgården i Harads med musikunderhållning, lotterier, tipspromenad och fika. 

Vi minglade runt där i lördags och köpte laxmacka och lotter, träffade bekanta från förr och kollade lite i hembygdsgården. 

Där inne på en vägg hängde en fin gammal hembygdsdräkt, som tillhört Hanna Hedberg. 

Hanna bodde i vår lilla by när jag växte upp och var farmor till min kompis Åsa. Dräkten var så välbevarad. Hannas barnbarn hade skänkt den till hembygdsföreningen när deras mamma Britta dog för de tyckte  den hörde hemma där. Om jag inte minns fel så hade min farmor Ester en likadan dräkt på femtiotalet, hon var ordförande i Harads husmodersförening under en period i livet.