Oktober är här och vi är också kvar här i stugan.
Så länge har vi aldrig varit kvar. Men vi har lite kvar att göra…..eller åtminstone bevittna när det görs.
Spännande att se vad som händer i naturen och för övrigt!
Träden avlövas i rask takt.
Kvällarna blir mörka tidigare förstås. Vid sju -halv åtta är det mörkt och ljusnar inte förrän halv sju på morgonen. Kontrast till sommaren då vi har ljus och solsken dygnet runt. Blir aldrig mörkt då!
Vi har ju haft vattenproblem sen början av september.
Först tog vattnet helt slut i kranarna plötsligt en söndagkväll. Vid koll i brunnen hade nivån sjunkit drastiskt och vi stängde av pumpen för att den inte skulle gå tom och skadas. Vattnet fylldes på i brunnen och vi provade serviserna, alltså de tre ledningar som går till fastigheterna. Det visade sig att efter vår servis måste det vara ett brott på ledningen för vatten försvinner snabbt nånstans. Ca 11 liter vatten /minut rinner ut i intet/sanden.
Hur har vi då gjort för att få vatten? Jo, vi öppnar vår ledning och fyller på våra hinkar och dunkar. Det tar en kvart. Sen stänger vi av tillförseln av vatten till oss. Då fylls brunnen på och pumpen kan jobba som vanligt. Var tredje -fjärde dag sker denna procedur.
Ledningarna är gamla, ca 70 år sen de grävdes ner. Jag minns som liten att det stod vattenhinkar på diskbänken Både i vårt hus och i farmors hus.
Vi fick elektricitet år 1947 till jul när jag var nyfödd. Har hört berättas hur jag blinkade när lamporna tändes!
Tidigare var det fotogen-och karbidlampor och stearinljus som gällde. Man anpassade sig säkert efter dygnsrytmen och sov när det var mörkt och steg upp i gryningen när dagsljuset kom.
I och med elens intåg så blev det möjligt att installera pump och vattenledningar till gårdarna som på den tiden hade djur, kor, häst , gris och höns.
De borrade/grävde och fann en källåder som har försörjt alla gårdar med vatten under årens lopp i st f att varje hus hade sin egen brunn där man fick hämta upp vatten med hinkar.
Nu har vi sån tur att Johan som övertagit Bosses hus har åkeri i Gävle med lastbilar, traktor och grävmaskin. I förrgår kom han upp med en grävmaskin på sin lastbil, ny vattenslang, ventiler och kopplingar och igår började själva grävarbetet. Johan gräver och hans son Robban lägger ner en ny slang.
Lasse var ute och röjde några träd och sly med motorsågen på fm så grävmaskinen lättare kunde passera det lilla skogsområdet mellan brunnen och Jannes stuga.
De kunde snabbt konstatera att de gamla järnrören var i dåligt skick och det läckte vatten från flera ställen.
Han måste gräva ner slangen ca två meter ner på frostfritt djup. Vi har nu rejäla diken mellan våra stugor.
Han började vid brunnen och grävde fram till Jannes stuga,
Lasse monterar bort rampen till stugan.
Där kopplades ny ventil till röret in i stugan. Fortsatte sen över gräsmattan till det 101 år gamla huset där min farmor och farfar och deras nio barn bodde. Där hittade de ett större brott på ledningen.
Då var klockan halv åtta, helmörkt och det var dags att ta kväll och äta middag.
Idag fortsätter grävningen fram till våra stugor och till Marias stuga. Fortsättning följer…
Dessa grävare kommer egentligen hit för att jaga älg. På morgonen var de i älgskogen med hundarna och sköt en älg som de tog reda på och hängde upp i maskinhallen innan styckning om några dagar.
Grävningen kom igång först på eftermiddagen.
Som om det inte var nog med älgjakt och grävning så har Johan och vi satt potatis. Inget litet land heller. I år har det växt bra och det är hög tid att ta upp den. Vi har tagit så mycket vi kunnat äta i höst men det finns massor kvar.
Vädret är inte så snällt dessa dagar, det ska regna hela tiden. Inte roligt för Robban som går nere i rännan och placerar ut den nya plastslangen.
I måndags fyllde jag år, vilket vi inte planerat att uppmärksamma på något sätt. Men … vi fick besök av bekanta från Harads just den dagen så det blev lite firande med bubbel, middag och tårta. På en måndag!!
De hade med sig en bukett tio röda rosor och en chokladask. Tack! Så trevligt att få middagsgäster!
