På den tiden jobbade IG på spädbarnshemmet i Boden.
Dit fick barn komma om deras mamma var sjuk eller inte kunde ta hand om sitt barn eller i väntan på att barnen skulle adopteras eller bo i fosterhem. Barnen kunde vara nyfödda när de kom och vara kvar till ett års ålder.
Dit kom Anneli,född i Gällivare 1964 och Maria, född i Boden 1967. ( fel av mig, född 1966 !)
Båda flickorna adopterades av var sin familj i Luleå, där de växte upp.
De har senare fått kontakt med sina biologiska föräldrar och fått höra hur det var för dem att lämna sina barn. Ofta hade mamman inget val om hon blev gravid utan att vara gift. Det fanns inga ekonomiska möjligheter, ingen hjälp för ensamma mammor. Svårt att få behålla sitt jobb och det var inte socialt accepterat att vara ensamstående mamma. Pappan hade inga rättigheter om han skulle kunna ta om sitt barn. Han ansågs inte vara kapabel att fostra barnet själv.
Många barn kom till spädbarnshem i landet. Bodens hem var i drift från början av femtitalet till 1979. Det fanns plats för 20-25 barn. Fram till att p-pillret kom i mitten av sextiotalet var hemmet fullbelagt, men sedan minskade barnantalet. På sjuttiotalet fick även mödrar bo på hemmet med sina barn.
Senare blev hemmet ett hem för funktionshindrade barn och ungdomar.
Inga-Greta jobbade här från 1954, som barnhemsbiträde, till 1979, då hon och de funktionshindrade barnen fick flytta till två villor.
lokaler för kommunens musikverksamhet
och bytte så småningom namn till Snabelhuset.
Andra personalgruppen som jobbade med de små barnen var barnskötare, föreståndaren och läkare som kom på besök med jämna mellanrum.
Biträdena hade olika arbetsuppgifter, förutom att sköta barnen hade de enligt rullande schema hand om tvättstugan och städning av lokaler, kökstjänst med bakning, dukning och ta emot matkantiner, som levererades från storköket på Kronikerhemmet i huset intill. Var sjätte vecka hade alla utom föreståndaren vakvecka, då de arbetade ensamma på natten och skulle trösta och söva de barn som vaknade.
IG trivdes mycket bra med sitt jobb och eftersom hon jobbade där så länge och aldrig var långledig eller sjuk så vet man med säkerhet att hon skött om både Anneli och Maria när de var små. De har ju inga minnen eller foton från den tiden och ingen som kan berätta, så de har sökt efter någon som vet mera. Via min blogg, inlägget Bodenbilder april 2015, så fick vi kontakt via messenger, och kunde ordna en träff med faster IG. Jag hittade lite bilder, som fanns i Inga-Gretas fotolåda och Anneli hittade en bild på sig själv som ettåring, taget strax innan adoptionen.
Vi hade en mycket trevlig eftermiddag, då vi fikade och tittade på varandras bilder och pratade gamla minnen.
Inga-Greta och jag tackar för besöket och presenter!
Igår kom Jenny med familj från Jaktviken vid Luleå, där de bott hos Camilla och Janne och barnen fått leka med sina kusiner en hel vecka.
Igår landade Yannes mormor Marli, som kommer från Rio de Janeiro. Idag åker de vidare med bil hit till oss. En liten nätt biltur på tolv timmar efter flygresan som
tog ännu längre tid. Hjärtligt välkomna!
Ruben kommer på torsdag så snart är vi fulltaliga!
Och några magiska bilder från älven, där vi satt i lördags kväll och beundrade solnedgången.
