Hemlig resa 2024

 

Hemlig resa med Hembygdsföreningen lördag 17 augusti. Alla som jobbat ideellt med att hålla verksamheten igång på Laxholmen bjuds på en dagsresa till hemlig ort. 

Denna gång gick färden genom Norrbottens inland. 

Första stoppet blev i Bjurå norr om Boden/Råneå. 

Där tog Gudrun och Birger emot oss och berättade om Folkets Hus i Bjurå, hur det var förr när mycket folk bodde i trakterna och det var dans i FH varje helg. 

Det byggdes 1946 och har renoverats flera gånger under årens lopp. 

De sätter upp en revy varje år, Kottarna ( unga, gröna och fröar av sig) kallas revyensemblen. 

Fick Landsbygdspriset 1997

Mycket entusiastiska berättare och goda mackor till fikat. 

Filmapparat från ”anno dazumal”

 Bilder från revyerna under åren uppsatta på alla väggar

Färden gick vidare till Nybyn och Martingården i närheten av Överkalix

Martinsgården från början av 1800-talet

Här välkomnades vi av Elisabeth och Elisabeth som delade upp oss i två grupper och guidade oss genom gården och berättade om tiden när det bodde folk där och om föremålen som samlats från bygden. 

Fina svepaskar och brödfat 

Sovskåp från 1800-talet 

Tobaksbord med pipa, tobakshackare och tobakspung. .

Moraklocka och ostformar upphängda. 

Torkanordning för skor och blöta kläder. 

Även en barngunga 

Dokumentskåp 

Beundrar det vackra mäktiga skåpet. 

Instrument 

                         Bandvävar 

Gästsäng? Eller husbondens? 

Ut på skidor och vittja fångstredskapen. 

Björnsax och fångstsaxar för mindre djur 

Våffeljärn 

Huskorset! 

Allt gjordes från grunden. Tyget vävdes och syddes till fina klänningar. 

Här passade vi på att ta ”årets klassfoto”

Vi är fyra klasskompisar ( jag, Lasse Nilsson, Seth Hedström och Lars Björngrim) som träffats de senaste tre  åren vid dessa turer. För exakt 70 år sedan, augusti 1954, började vi i första klass i Harads skola med Adina Nilsson som småskolelärarinna. Vi var 25 elever i klassen och det är så roligt att få träffa  dessa herrar som jag minns så väl från skoltiden, vi gick i samma klass till åttan då jag flyttade till Jokkmokk. 

Tillbaka till resan. 

Vi åt en gud lasagnelunch på Brännaberget i Överkalix och där fanns också en loppis som vi besökte och många av oss gjorde lite fynd. Vi kunde också beundra utsikten från berget ut över samhället och omgivningen.

Efter lunch åkte vi till Flakaberg, Satinvarri på samiska, i närheten av Lansjärv, inte långt från Näsberg. Där  träffade vi skogssamen Lars Eriksson. 

Vilken fascinerande bekantskap! Vilken berättare och vilken historia han hade att förmedla. 

Nu finns det bara en bofast i byn. Det är han sen hans fru gått bort och barnen flyttat hemifrån men på 40-50 talen bodde här många flerbarnsfamiljer. 

Han hade ägnat sig åt renskötsel sen unga år och byggt upp en renhjord som han följde och skötte och var borta hemifrån långa tider. Här prisade han Kvinnan i samelivet, inte minst sin fru, som fick dra det tunga lasset med skötsel av gården och barnen när mannen var ute och såg till att renarna hade det bra, hittade mat och vaktades från rovdjur. 

Han berättade också hur det gick till när han träffade sin fru! Han hade gått över fem älvar innan han hittade den hustru han sökte. 

Numera levde han inte på renskötsel, men han hade några revar kvar. I stället ägnar han sig åt att ta emot grupper från hela världen och berätta om skogssamelivet och visa sin gård  och sina kvarvarande renar. Det lönar sig bättre. Dagen innan var det ett sällskap från Amerika som besökt honom. Då fick han informera på engelska, han tyckte det var lite skönt att få prata svenska idag. Han berättade om en kvinna från Australien som inte velat åka därifrån. Det var så tyst och lugnt på gården, ett sånt lugn som hon aldrig kunde uppleva i hemlandet. Hon hade kunnat stanna kvar där! 

Klimatförändringar och miljöförstöring har påverkat rennäringen mycket, berättade han. Vit renlav försvinner och man måste köra ut mat till renarna. Förr kunde man leva på ett mindre antal renar, ca 3-400 men nu behövde man minst 1000 st för att klara sig. Det finns inte nog med mat till renarna och man måste flytta dem oftare på större områden, då behövs snöskoter i stället för skidor som alltid användes förr.  En annan levnadsstandard bidrar säkert till att man får större behov av inkomster än förr. 

Vi hörde att renarna fanns i närheten. De hade gått iväg dricka för att dricka, sa han. 

Medan han berättade kom det ett gäng renar spatserande fram till byggnaderna och tittade nyfiket på oss. Inte ett dugg skygga. Kan tänka mig att det imponerar på hans gäster. 

Han visade oss några inponerande renhorn. 

Det fanns också en bok om honom med fina bilder

Mycket spännande fick vi ta del av från hans liv och livet under århundradena, det finns  belägg för att det bott folk här  sen 900-talet 

Hans fru hade byggt upp ett museum i form av en gammaldags affär med inredning och förpackningar från förr. Så snyggt och välordnat. 

Känner igen de trekantiga förpackningarna som användes till mjölk och grädde under en kort period  innan de rektangulära blev standard.

. På en vägg till ett av uthusen hängde dessa prydnader. På avstånd såg det ut som kött som hängde på tork men det var något från träd som jag inte riktigt begrep vad det var. Något om att när träden skadas så bildas sådana sår på träden, som att träden blöder. Det fanns ord på samiska, svenska  och dialekt för denna företeelse. Stor osäkerhet om orden också. Ungefär ”jud” eller ”sooti” på svenska/dialekt, ” livata” på samiska. 

Någon som vet mer? 

Vackert att titta på iaf. 

Tack Edefors Hembygdsförening för en fin resa! 

🙏🙏

 

Trevligt besök, bär och Klusåberget

Fina magasinstugan i kvällsljus…

 Det blev verkligen tomt i stugbyn när alla åkte hem. Sån skillnad! Dessutom regnade det oavbrutet den första veckan. Då var vi ju glada att vi inte hade några gäster här i spöregnet. Det var tur att vi hade OS att roa oss med. 

På lördag kväll fick vi ett mycket trevligt besök. Det var Jannes och Evas svärson Erik H ( gift med Anna  sen 10 år) som stannade till en natt tillsammans med fyra kompisar. De var på väg till Kebnekaise för en veckas fjällvandring och toppbestigning. Regnet upphörde! Vi åt middag och sen blev det bad i älven med efterföljande bastu. 

Lasse på väg till älven för årets första bad. Kl är ca nio på kvällen. 

Lasse och Erik med kompisar på flotten. 

När vi nu hade unga och starka killar i älven passade vi på att dra upp rören till flotten och dra upp flotten på stranden. Ingen match för dem! 

Nästa morgon prick kl sex drog de vidare till Kiruna och Nikkaluokta för att vandra till Kebnekajse fjällstation. De hade tur med vädret under sin fjällvecka. Strålande soliga dagar, 20-25 grader varje dag. Helt otroligt! 

Kom de upp till toppen då? 

Jajamen, här är bildbevis på Erik Hognesius i snön på Kebnekaise. 

Lasse och jag åkte till foten av Klusåberget för att plocka blåbär. Vi har ett pålitligt lingon-och blåbärsställe där vi plockat mycket bär under årens lopp. Men i år fanns bara omogna lingon och odon, men inga blåbär. Vi plockade lite odon, som är nära släkt med blåbär men inte lika populära trots att de lär innehålla tio ggr så mycket C-vitamin som blåbär. De smakar inte lika mycket, är ljusa inuti men sylten av odon blir mörk, väldigt lik blåbärssylt och duger bra till morgonfilen. På engelska heter odon ”bilberry”, blåbär är ju blueberry. Latinska namnen är vaccinium uliginosum för odon, blåbär heter vaccinium myrtilis. Lingon  och tranbär är också med i samma släkt vaccinium-bär. 

Vad skulle vi göra nu då, inga blåbär att plocka?

Ska vi  gå upp på Klusåberget? Ibland har det ju funnits blåbär på berget. Sagt och gjort! 

En tuff ( för mig) uppförsbacke väntade, genom vegetationen på en blöt stig. Ovanför trädgränsen blev det lättare och torrare att vandra och några få blåbär hittade vi efter stigens kant. 

Där- tvärs över Luleälven är våra stugor inbäddade i grönska. Huset som syns är bagarstugan hos Johan, fd Nilsens. 

Väl uppe på berget beundrade vi utsikten, fikade och vilade en stund på klipporna. 

Sen började vandringen neråt (mycket lättare) och vi stannade här  och där och plockade några blåbär. En bit neråt så fanns det mera bär och ännu mer hittade vi när vi gick in i skogen. Vilket Eldorado! 

Vi fyllde båda hinkarna och kunde nöjda fortsätta vår nerfärd. Yes!! 

Vi har fått ”beställningar” från barnen i Uppsala så vi ville gärna få tag på lite blåbär.

Sen var det hallon….. allt regn har inte varit gynnsamt för det mognande hallonen. Mycket riktigt, de var små, maskätna och inte roliga att plocka. Gick en runda i våra omgivningar, men  i slänten ner till älven finns hallonbuskar, där är lite mörkt så bären mognar senare och nu var det dags att ta dem. 

Ca 1,5 kg fick jag ihop den eftermiddagen. Tappade tidsuppfattningen i plockandet, trodde kl var ca 4 - på sin höjd  halv 5 men den var halv 7 när jag kom hem. Lasse väntade med middag och hade undrat vart jag tagit vägen. 

Vi är också självförsörjande med grönsaker på sensommaren. Pallkragarna ger rädisor, morötter, ärter, dill, olika salladssorter ( fast salladen har växt dåligt denna sommar) i växhusen finns gurka att plocka, och  tomater och paprika under mognad. 

Vinbär har jag också tagit hand om! Tack Maria och Hasse, ni är ju i Göteborg så era vinbär är nu i vår frys. Om ni kommer hit bjuder jag på vinbärspaj!

I helgen var det final för sommarens aktiviteter på Laxholmen. Det har varit öppet varje dag sen midsommar. På lördagar är det musikunderhållning. Varje dag  försäljning av mackor med lax, renkött eller ost, fikabröd, glass och lotter. Hantverksboden är öppen hela tiden med fina produkter från lokala hantverkare. Mycket sytt och stickat, handgjorda smycken, böcker mm. På lördag 17 aug är det dags för den årliga hemliga resan som hembygdsföreningen ordnar för dem som jobbat ideellt på Laxholmen under sommaren. 

Denna sista lördag  spelade Dubbelt Upp, tvillingbröder som spelar medryckande musik, från allsång till latinamerikanskt. Det regnade på oss så vi satt med paraplyer och lyssnade och sjöng med. 

Juli 2024

Intensiv period i juli, ingen tid att uppdatera bloggen men nu när alla har åkt hem är det tyst och tomt i alla stugor. Lite vemodigt! Tiden går så fort. 

Vad gjorde vi resten av juli? 

Lördag 13 juli åkte vi till Lule skärgård och Junkön. Erik och Leon hade anmält sig till Laxloppet. Vilken härlig dag det blev och en fin upplevelse av skärgården. 

Lite kyligt på morgonen men på eftermiddagen fick man uppsöka skuggställen för att klara värmen och solgasset. 

Väntar på ”Symfoni” som ska ta oss till Junkön. 

 Vi åkte båt via Klubbviken till Junkön, en färd på ca en timme. Mycket folk hade sökt sig dit, många med egna båtar. 

Först startade den yngsta gruppen. Oj, vad de sprang. Sen Leons grupp , 6-10 år. Loppet var 500 m långt. 

Därefter en grupp med tonåringar och sist kom de vuxna iväg. 

Erik kämpade sig till en tredjeplats på den bitvis tuffa 6 -km metersbanan med partier med lös sand att springa i. 

Vi är laddade…

Här går det undan…

Helt urladdade, båda två…

Erik med tredjepriset, ”fina fisken”

Prisutdelningen var en upplevelse i sig. En stor kärra med kylda produkter rullades in. Där fanns färska laxar, rökt lax, löjrom och godispåsar till barnklasserna Först priser till de tre  bästa i varje grupp, sen lottades priserna ut i stor mängd. Tror att alla familjer som deltog fick minst ett laxpaket var. Erik fick två, ett för prestation och ett på lotteri. Vi kunde frossa  i varmrökt och ugnsbakad lax i flera dagar. 

Jag tog en sightseeing på ön och fann många sevärdheter. 

Här en konst-och hantverksbod..

Återvinning och ” ta till vara” ligger mig varmt om hjärtat. 

I hamnen fanns ett museum inrymt. Fiskeredskap och bruksföremål från förr. 

Berättelser om bakning och vardagsliv. 

Vi var alla väldigt nöjda med turen. 

Gissa om vi har plockat hjortron! Jenny och Clas har säkert fått ihop 30 kg. Julia och Linn har plockat och sålt hjortron och tjänat en slant. Jag var med en dag och fick en del av årsbehovet. 

Flera jordgubbstårtor har det blivit..

Julia och Linn har fyllt år och firar sina födelsedagar med oss. Julia fyllde 17 år och Linn 15 år. 

Linn, 15 år idag.

Beatrice har besökt oss en vecka, på så sätt  kunde Leon stanna extra länge när Erik åkte hem till Uppsala. Vi var varit i Jokkmokk och badat på Arctic Camp, fd Notudden. 

Leon klarade hela banan efter några försök med plurr i vattnet. 

Erik försökte också, men hela banan blev honom övermäktig denna gång. 

Vi har också varit på Björknäsbadet i Boden där Julia och Leon åkte vattenrutschbanor. 

Vi åkte till Vuollerim till gokartbanan där Beatrice och Leon körde gokart. Jag nöjde mig med att ratta bilen till och från banan. 

Många bad har det blivit i älven. Ovanligt varmt i vattnet i år. Har faktiskt nått upp till 20 gr. Fast jag har tydligen blivit en badkruka som numera nöjer  mig med att bada i Thailand. Inte en gång har jag doppat  mig i Luleälven! Jo, jag skäms  lite…

Jenny och Linn tar ett svalkande dopp i älven. 

Lasse tog med en solstol till flotten. 

Ganska mycket regn har fallit fast i stort är vi nöjda med sommarvädret. Mycket varmt  i maj, lite blåsigt men varmt i juni och juli har bjudit på varma temperaturer och rätt  mycket sol. Men precis när alla hade åkt hem blev det höst i luften. Några regniga och kyliga dagar har vi haft dessa sista dagar  i juli och första i augusti. Då har det blivit mycket tittande på OS från Paris. 

De här bilderna togs när vi just hade dukat på altanen och skulle äta tacos en fredagkväll. Från ingenstans kom ett ösregn så vi var fångade under markisen.och vågade knappt gå in för påfyllning. Lite fascinerande för vi såg det inte komma…

Clas hade fullt upp att tömma ut vattnet som fort samlades i markisen. Då forsade det ner på altangolvet. Leon gick med paraplyet…. 

Lasse var ute på cykeltur och fick inte mycket regn på sig. 

Ett stort Tack till alla som har kommit och förgyllt vår sommar. Den är ju inte helt slut ännu men vi går in i ett nytt skede med en lugnare takt och blåbär och lingon som väntar i skogen, hoppas vi.