Resan norrut och Race report från Växjö

Japp, nu är vi installerade i stugan i norr! Resan norrut gick via Gävle och Umeå. 

Vi stannade till hos Yvonne och Lars B i Gävle och fick en jättegod lunch. Tack så mycket! Så kul att träffas! 

Sen hade vi ca sex timmars bilfärd till Umeå där  vi övernattade hos Britt-Marie och Rune. Som vanligt en bättre hotellvistelse med middag, trevlig kväll, jättesköna sängar och frukost innan vi fortsatte vår färd. 

Tackar ödmjukast! 

Älven är öppen men stranden är snöbelagd fortfarande. Snöpartier finns också kvar på gräsmattor och ängar. 

Älven och stranden  ”von oben”

Stugan var uppvärmd, nåja 15 gr, efter ett par soliga dagar och vi hade en rejäl packning att ta hand om. 

Nu är elen och vattnet igång efter vinterns avstängning, stugan städad och vår/sommar kan börja. 

Tomatplantorna klarade resan riktigt bra och får vänta inomhus innan de kan planteras ut i växthuset. 

Förra helgen hade vi en spännande helg i Växjö. SM i 24-timmars ultralöpnng. 

Vi åkte i två bilar med all löparutrustning  i bagagen. 

Leon, Erik, Marie, Sandra (Eriks adept som skulle springa sitt första 24-timmars), Lasse och jag, 

Ett lunchstopp vid Brahehus vid Vättern, sen vidare mot Växjö.

Leon med grindstugorna i bakgrunden. 

Vi bodde i norra grindstugan till Teleborgs slott, bara ett par hundra meter från löparbanan. Vi fick gå till slottet för incheckning och till den överdådiga frukosten. 

Teleborgs slott, byggt 1897 -1900 av greve Fredrik Bonde af Björnö, som ett sagoslott i södra Småland. 

Loppet startade kl 11 på lördag morgon. Ca 100 löpare gav sig iväg på den 821 m långa banan. De springer åt samma håll varv på varv i sex timmar, sen byter de håll de följande sex timmarna osv . 

Erik vid start i vit keps och vitt linne. 

Supportteamet Johnny och Marie samt Erik strax innan loppet.

Det gick väldigt bra för Erik de första sex timmarna och han ledde loppet hela tiden. 

Johnny instruerar Leon…

Men på natten… så kom besvären. Håll…. fick springa på halvfart minst sagt, kunde inte få i sig tillräcklig energi och tappade fart under natten, illamående, utmattad, hållet höll i sig i ca sex timmar, han bytte skor och fick ont i tår och smalben. 

Supporten Marie och Johnny Hällneby fick jobba hårt för att hjälpa honom att hålla sig kvar på banan. Olika drycker och energibars, peppning och uppgifter om tider mm. Marie fick ca två timmars vila på natten-Johnny var uppe hela natten. 

Leon var med och langade dryck till pappa Erik.

Heja pappa! 

Efter natten var han inte längre i ledning och målet 260 km, som är kvalgräns till VM i Taiwan i december, kändes inte inom räckhåll. 

Emir H gjorde ett grymt jobb att ” dra” löparna framåt. Här är det Torbjörn som får draghjälp. Emir hjälpte Erik de sista varven att hålla farten uppe. 

Men … under morgontimmarna fick Erik en  nystart och liksom förra året kämpade han väl de sista sex timmarna, fick ny fart trots smärtorna och med en rejäl spurt så säkrade han 260 km med 39 meter!!!! Det blev en andraplats efter Torbjörn Gyllebring som satte nytt svenskt rekord på 272 km. 

Torbjörn och Emir. Vilken fin stämning det är mellan löparna på banan! De peppar varandra och hjälps åt att dra…

Vid slutsignalen kl 11 på söndag så la han sig på gräset och blev omhändertagen av sitt supportteam, fick åka skåpbil till prisutdelningen och blev buren till prispallen sittande i en campingstol. Snacka om att ta ut sig! 

Etta med nytt svenskt rekord- Torbjörn Gyllebring

Tvåa- Erik Olofsson, hade det förra rekordet från i fjol. 

Trea- Bill Öster 

Två silvermedaljer! En för loppet och en för sin åldersklass. 

Leon fick hämta en av silvermedaljerna så Erik slapp bli framburen en gång till. 

Sandra, Eriks adept, lyckades springa 18,9 km och fick en femteplats på sitt första 24-timmars och var väldigt nöjd med sitt resultat och med all hjälp hon fått av sin coach. Hon fick också en silvermedalj i sin åldersklass! 

Erik och de övriga löparna har skrivit om loppen på Facebook och Instagram och i podden Maratonlabbet , som Erik och Johan F driver, finns en  utförlig ”race report”. Podden Ultraaktuellt med Johnny Hällneby och Daniel Westergren, som var speaker på loppet, har också en utförlig rapport om loppet. 

Lasse har varit med till Växjö och tittat på loppet från campingstolen och hejat på löparna. Det gick bra trots ögon-och huvudsmärta. Resan till norr med bil brukar han sköta men i år fick jag köra merparten av färden. Han bytte av mig ett par gånger men ska egentligen inte köra pga medicineringen. Nervsmärtorna finns kvar , idag är det tre månader sen de första  symptomen visade sig! 

Till sist…lite kuriosa om Teleborgs slott i Växjö. Greve Fredrik Bonde byggde slottet som en gåva till sin nya andra hustru Anna Koskull. Folket sa då att ” Vad gör inte en bonde för sin Koskull? ”

Några bilder från det tjusiga slottet! 

Här åt vi frukost. 

Ett av konferensrummen på slottet. 

Vår i Uppsala

 Tiden går både fort och långsamt…

Fort när man tänker på att det är en månad sen vi lämnade Huay Yang. Långsamt vid tanken på att inte ens tre månader har gått sen Lasse insjuknade i bältros. Prognosen är att det brukar ta sex till tolv månader att återhämta sig. 

Läget är mycket långsamt bättre, om man jämför med  för två -tre veckor sen. Han har bättre dagar då han orkar ta långa promenader på flera km, orkar sitta uppe en stund och tom följa med på middag hos Jenny och Clas. Igår, 23 april, var en sådan minnesvärd dag. Men oftast så är det sängläge med smärta i vä öga och huvud. Medicinerna har inte gett vidare effekt ännu. Thaimedicinen är ej helt utfasad, den har hjälp mest hittills men har biverkningar och är vanebildande. 

Den svenska medicinen, Amitriptylen, som ska blockera smärtimpulserna till hjärnan, verkar inte ha gett nån effekt ännu. Den håller på att trappas upp till full dos. Tar några veckor…Blir att ta till Tramadol för att  få det uthärdligt. Inte heller bra i längden då den är vanebildande och kan ge huvudvärk när man inte tar den. En balansgång som inte är helt lätt att följa. 

Man får njuta av de bättre dagarna då han kan gå ut och få lite frisk luft och  känna på vårvärmen.  Den kom förra veckan med sol och underbart väder. 

Det bara sprakade till i naturen och gräsmattor, träd och buskar börjar grönska.

Vi kan sitta på balkongen i solskenet.

Vårblommorna har vi njutit av några veckor nu. 

Blå scilla. 

Härligt när tussilago börjar lysa i det torra gräset. 

Men …,Idag kom ett bakslag! Ingen snö som i mellan - och norra Sverige men isande kallt och ingen sol som värmer. Mössa och vantar på!

Dagarna går med vanliga sysslor, vi är ofta sex pers i hushållet med Julia som hälsar på hos oss. Det är roligt! Jag har sista linedancegången med seniorerna på IFU-Hallen på tisdag. Det har varit roligt, vi har varit 15 pers alla gånger, några nya varje gång och några som inte kommit. Önskemål finns om en fortsättning i oktober innan vi åker till Thailand igen. Vi får se! 

Beatrice, Leons mamma, bjöd på grillmiddag på sin altan en fin söndag. Jättegod potatissallad och sydamerikansk salsa och grillkött.

En fantastiskt god efterrätt! 

Det blev en internationell samling med flera språk. Diana och Vanusa,  två brasilianska kompisar, Adam, hennes inneboende från Australien, Johan, pojkvän från Enköping, Julia och jag samt Johans två söner och  Dianas son. Och Leon förstås. 

Det pratades portugisiska, engelska och svenska. 

En fantastisk trevlig eftermiddag! Tack för inbjudan! 

Fick en bild från Huay Yang där en pump med vattenfall är installerad vid fiskdammen. Ser så rogivande och svalkande ut. Thailand upplever en väldig värmebölja nu med temperaturer upp mot 40 gr Varmaste perioden på året är april- maj. Då är det inte skönt på något sätt att vara där! !!!Tycker jag!!! Läste att Gunnar O på Botanica har 35 gr i sin pool! 

På sommaren är det lite svalare, inte så mycket sol, nån regnskur på em men väldigt fuktig luft. 

Våran älskade fina Leon som kan förvandlas till ….

Nästa vecka planerar vi att åka norrut till våra stugor. Men först blir det en tur till Växjö i helgen som kommer i nästa inlägg.,

Hemmaplan!

 Två veckor sen vi åkte hem till Sverige. 

Vi stannade två nätter på ett hotell nära flygplatsen. At Residence hette hotellet, vi sov och sov och vilade, jätteskönt. 

Mysigt hotell i sydeuropeisk  stil…

 

På flygplatsen var det köer som aldrig förr. Så skönt att Lasse blev omhändertagen och fick åka rullstol och vänta i loungen. Jag köade gärna till min ekonomiklass och såg inte till Lasse förrän vi mellanlandade i Dubai. Då träffades vi helt oväntat när han var på väg till loungen. Hann ge honom en ögondroppe, han hade inte frågat personalen om hjälp, annars hade de säkert fixat det. 

Lasse var mer än nöjd med sin resa. Skön flygstol,fick välja mat som lagades på plats, hjälp med all förflyttning, vänta i loungen…nu vill han alltid åka första klass/ business!!! Hmmm!!

Själv vek jag ihop mig i flygstolen, fick två frukostar pga tidsomställningen, köade till incheckning och passkontroller…. Helt ok när man är frisk!!

Flyget landade på ett snöigt Arlanda, där Janne hämtade oss. Vi bodde hos broder Jan och Eva de första dygnen. 

Redan första dagen fick Lasse komma till vårdcentralen i Gränby. Läkaren skrev ut långtidsverkande medicin som ska blockera smärtinpulserna till hjärnan men det tar ca en månad innan full effekt uppnås. 

Samtidigt ska han fasa ut den thailändska medicinen som inte används i Sverige. Han fick också morfintabletter att ta till när smärtan blir alltför svår. 

Den är svår och det har inte blivit bättre under dessa två veckor. Redan första dagen tog jag min första spruta mot bältros. Kändes plötsligt som en billig investering när jag på nära håll ser vad den kan ställa till med. 

Normalt tar det ca ett halvår till ett år, ibland längre att återhämta sig från bältros. Svårast när det sitter i ögon och huvudet. Det har bara gått två månader efter utbrottet så vi får se tiden an. 

Vi har flyttat till Erik och Marie denna vecka. De åkte till Dalarna och firade påsk. 

 

Vi har varit hos Jenny och Clas och ätit god påskmat nästan alla påskdagar. 

Vädret har gått från snöoväder till skapligt sol-och promenadväder. Lasse går en kort promenad varje dag, låååångt ifrån hans dagliga promenader runt Uppsala högar. 

Jag försöker komma igång med Sofias gympa och leder ett linedancepass/vecka för seniorer på IFU Arena tvärs över gatan. Också låååångt ifrån den dagliga träningen på Ranchen. 

Men…. Det måste gå att bemästra detta också. Vi får bara ge oss till tåls! 

I söndags var det vårshow med Uppsala Skridskoklubb där Julia och Linn tränar konståkning. Varje grupp hade ett shownummer till passande musik.

Linns grupp åkte till Shakiras Waka Waka och var utklädda till fotbollsspelare. 

Julias grupp var sekreterare och jobbade från 9 to 5 till Dolly Partons låt.