Klusåberget

Klusåberget från vår altan.

Berget från stranden.

 Igår, 11 augusti, gick Janne, Lasse och jag upp till toppen av Klusåberget. Berget på västra sidan av Luleälven. Det var inte den lättaste vandring vi gjort! Förr i tiden gick vi, ett stort gäng från byn, upp på berget varje sommar och hade med oss fika, grillade korv och tittade på utsikten. Nu är det ca 15 år sen jag var där senast. Då fanns det en utmärkt stig att följa med röda markeringar. 

Nu gällde det att klättra över stock och sten, nerfallna träd och en urskog av sly. Några små bäckar/diken att hoppa över. 

Hur har det blivit så här? 

Jo, 11 augusti- 8 september 2006 härjade en skogsbrand här. 

Brandbilderna från Google år 2006

Den dittills största skogsbranden i Sverige i modern tid. (Efter 2006 har vi haft några torra somrar med ännu större skogsbränder i Västmanland, Skåne, Ljusdal...)

Men då brann det i 29 dagar fram till 8 september. 

Många brandkårer var engagerade i släckningsarbetet, både från länet och andra län. Ca 1900 ha skog brann ner. De, som var kvar här i byn kunde betrakta branden från första parkett, de såg hur helikoptrar hämtade vatten i älven och besprutade elden. Hoppades att inga eldslågor skulle hoppa över älven vilket faktiskt hänt under tidigare bränder. 

Efter branden var stigarna upp till toppen förstörda. 

Många brandsvedda stubbar på vägen upp. 

Nu såg vi många spår av elden. 14 år senare, i form av nerfallna träd och brandhärjade stubbar. Mycket tät grönska och sly hade växt upp och gjort att det var svårt att krångla sig igenom. 

Men...det var mödan värt när vi nådde toppen och såg utsikten, som att sitta i ett flygplan och titta på utsikten! 

Janne tittar på vår by på andra sidan älven...

Där syns ju några av husen i byn...

Lasse spanar söderut..

Där syns Forsträsket..

Öskatan heter ön..

Laxede kraftstation 

 Luleälven på sin väg mot havet. Laxede kraftverk i norr och Harads och Bodträskfors by med öarna Öskatan och Haradsön. Forsträsket och Djupträsket syns tydligt. 

Det lär finnas fler utstakade vägar upp till toppen, dels från baksidan av berget, vi såg röda pinnar som visade på markeringar att följa. 

Ska också finnas en lite längre stig från andra änden av berget. Vi har lite att utforska! 

Det fanns mycket blåbär och Lasse och jag plockade så mycket vi kunde få med oss genom snåren. 

Såg ut som ett stort djur som väntade på oss när vi krånglat oss ut ur skogen..

Janne kom i söndags och vi började utflykterna direkt med ett besök på hans hallonställe. Inte så lätt att hitta dit men oj, vad mycket hallon! Så mycket att jag inte kom mig för att ta nån bild, bara plockade på. 3,6 kg hallon på en timme. 

Nästa dag undersökte vi en myr efter hjortron men de är övermogna och bortplockade nu. Fick med oss ett knappt kilo i alla fall. 

På eftermiddagen blev det sightseeing i trakter vi inte besökt på många många år. Lillån och Kettisträsk, rundtur mellan broarna vid Edefors och Bodträskfors, lite utvikningar i Bjässand och Grundsand. Många fina stugor efter älvskanten! 

Så trevligt med Uppsalabesök! Idag skulle vi söka blåbärsställen men regnet kom emellan...

Tillbakablick!

Året var 1920. Hundra år sedan...

Farmor Ester och farfar Hesekiel kunde flytta in i eget hus med sina två förstfödda, Anna-Lisa ca 3-4 år och Ivar, 1 år. 

Glada över att få eget boende efter att ha bott hos föräldrar/ svärföräldrar sedan de gifte sig runt 1915. 

Huset var betydligt mindre då, flera om- och tillbyggnader har gjorts...

Tredje barnet på väg, Karl-Erik, min far, skulle födas i november 1920. Första barnet som föddes i eget hus. Sex barn till skulle se dagens ljus i detta hus under åren fram till 1933. Dessutom ett barnbarn som Anna-Lisa födde på julafton 1940, Ingrid. Sedermera blev det förlossning och BB i Boden för blivande föräldrar. 

Hesekiels föräldrar, Gustav Erik och Juliana, hade ca år 1880 flyttat från sin hemby tre km bort och tillsammans med Gustavs bror Fredrik med fru slagit rot i vår by som nybyggare. 

Via släktforskningssidor kan man se att Gustav var född 1856 och Fredrik 1860.

Gustafs son Hesekiel föddes 1887 och Fredriks förstfödde Johan Fredrik kom 1884 så jag antar, utan att säkert veta, att de kom hit ca 1880. 

Först byggde de båda paren/familjerna ett hus med boningsdel och plats för djur i samma byggnad. 

Sedan byggde de ett tvåfamiljshus där familjerna hade var sin del med gemensam ingång. 

Flera barn föddes i familjerna och de ansökte om lån för förbättringar av huset, vet ej om det var ombyggnad eller tillbyggnad eller något annat ändamål. 

Men nej, det blev avslag! Anledningen var att det var ett tvåfamiljshus, hade det varit enfamiljshus hade lånet beviljats. 

Vad göra? Jo, Fredrik var en stark och handlingskraftig man så det sägs att han bar sin husdel uppför  backen och satte upp huset på en ny plats. ( Kanske han inte bar upp det själv och huset delades nog upp i sektioner men i alla fall) Fredrik var farfar till ”Bosse på backen ” som vi haft som närmaste granne, tyvärr gick Bosse bort i nov 2019, 88 år gammal. Farbror Fredrik fick ett långt liv och dog 1943, då var han 83 år. Hans hus på backen finns inte kvar. 

Det byggdes flera uthus på gården, lador för hö och en vedbod. Vedboden var viktig, där torkade man och samlade veden som skulle hålla boningshuset varmt under den ofta kalla vintern i norr. 

De flesta, alla, lador är borta nu och vedboden var i stort förfall. Den används till förråd för trädgårdsmöbler, fiskespön, cyklar och brorsans motorcykel och de sista åren har vi förvarat vår ved till vattenvärmaren i vedboden. Nu har vi samlat på oss en ansenlig mängd bastuved också som vi är rädd om! 

Samtidigt såg vi förfallet! 

Vedboden ligger ca 20 m från vår stuga, men tillhör inte oss. 

Kusin Håkan hade takplåt till övers som nog skulle räcka till halva taket, den trasigaste delen och Lasse erbjöd sig att sätta upp det, han har ju faktiskt satt plåttak på magasinstugan alldeles själv! 

Lite mer avancerad takläggning...

Kusin Maria, ägare av vedboden, har nyligen övertagit huset och inte hunnit med att åtgärda det som behövs, så hon hade inget emot att Lasse tog sig an arbetet. 

Mannen på taket! 

Och...

Skaffa lite bräder, skruv och vinkeljärn, förstärka den trasiga takbalken, bort med det som återstod av spån och takpapp som bildat tak förut, på med nya bräder att fästa plåten i, på med taknocksplåten som Håkan också kunde bidra med. Voilà! Men...det saknades ca fyra dm taknocksplåt! Det får vi väl köpa när vi kommer till nån byggbod. Så gick vi runt vedbon och snyggade till lite. En del stuprör och takrännor låg staplade mot en vägg. Och vad ligger där mer?..En fyra dm lång taknocksplåt!

Helt otroligt! Passade precis! Nu är bastuveden räddad samtidigt som vi fått en snyggare utsikt från vår stuga. 

Så nöjd med denna förbättring! 

Sommar 2020

Vår/sommar 2020

Maj- kallt med inslag av snö! 

Inget regn, dåligt med vatten i brunnen. 

Juni- varmt som i Thailand. Hela månaden!

25-32 gr flera dagar. Älven värmdes upp till 20- 22 gr! Badade några ggr och tog sköna roddturer med båten. 

Juli- då kom alla barn och barnbarn! Då kom också regnet, det stora och omfattande regnet- i stort sett varje dag. Solen???Var fanns den? Inte här i alla fall. 

När sista sommargästen åkte i torsdags, då kom solen och värmen tillbaka. 

Augusti har börjat mycket lovande...

Nåja, de har roat sig på olika sätt denna regniga sommar...

Besök på äventyrsbadet Nordpolen i Boden, inomhus förstås! 

Bastubad varje kväll- tack och lov för bastun denna sommar! 

Sommarens bästa bild! Foto Clas Vikberg. 

Pappa till Julia och Linn på bilden

Faktiskt bad i älven (inte jag, de yngre) nästan alla kvällar innan bastubad. 

Inga 20 gr i vattnet längre, badtemperaturen sjönk i takt med regn och kyla till modesta 16-17 gr. 

Stranden, vår fina sandstrand,, som vi noga håller efter från gräs och ogräs, den är översvämmad i år. Dels av regnvatten som strömmar nerför backen som den värsta vårflod mitt i sommaren och så tror jag kraftverken släpper igenom extra mycket överskottsvatten från sina dammar. 

Inte mycket till strand i år...

Vattnet når nästan till skogskanten och en del av eldstaden står under vatten.

Så bred är stranden normalt! 

En flotte har sjösatts i sommar! 

Barnen har haft lite roligt att leka och hoppa från den. 

En kväll när det hade regnat extra mycket larmade Lasse att stolparna som flotten satt fast i med en halv meter till godo ovan vattenytan, de syntes knappt och det var risk att flotten skulle lossna och ge sig iväg. Hela familjen, 10 pers, skyndade till undsättning, hoppade i det kalla vattnet och inledde ”Operation flotträddning”. 

De lyckades förankra den på nytt närmare stranden. 

Vi har också besökt Jokkmokk några gånger. 

Första gången var det bara Erik och Leon, Lasse och jag. 

Det var kanske den enda fina dagen i juli, vi åkte till Talvatissjön, Erik gjorde sitt träningspass med att springa fyra varv runt sjön, vi badade och fikade, avslutade med pizza på ”Opera”. Satt ute och åt. 

Andra gången åkte vi till Ajtte, det fina museet i Jokkmokk. Alltid lika häftigt att digitalt åka på en flygtur över fjällvärlden, det känns som att man flyger med. Barnen hade roligt i Barnens rum där de fick prova kasta lasso och idka byteshandel med bl.a.  skinn, fiskar, fågel och smör. 

Jenny med familj åker till Jaktviken varannan vecka och bor hos Clas syster Camilla i deras fantastiska hus vid havet. Barnen träffar sina kusiner, badar i hav och jacuzzi, åker båt och ring, spelar padel och tränar på gym, shoppar och lunchar i Luleå. 

Leon gillar att tvätta bilar, särskilt med högtryckstvätten, här med vanlig slang...

Leon har kört radiostyrd båt i vattnet och bil på land...

Linn gjorde i ordning ledtrådar till en spontan skattjakt för Leon och Julia. 

Studsmattan är populär...

För stora och små...

Den stora behållningen av denna sommar, förutom den nya bastutunnan, var hjortronplockningen. 

 

Jenny var nöjd med skörden.

Så mycket hjortron har hon inte plockat förut! 

Inte alla år som det finns så mycket...

Lasse och Clas ser rätt nöjda ut också!!

Andra veckan familjen var här plockades hjortron fyra dagar av sju. Promenad upp på berget, ner till myren, i år bjöds det på ett bra hjortronår. Rejäla träningspass men de är ju vältränade allihop. Sammanlagt blev det 31 kg bär. 

Vi har frusit in och kokat sylt. Igår gick Lasse och jag upp till myren och tog årets sista myrbär. Nu blir det hallon och blåbär innan lingonen mognar. 

Linn och Julia har fyllt år under veckan de var här. 

Linn blev 11 år tisdag 21 juli.

Julia blev 13 år 24 juli. 

Då blev det tårta båda dagarna. Linn beställde tacos till sin middag och Julia hade hamburgare-kalas med min kusin Håkan och hans fru Kirsten, förutom oss alla andra. Vi blev 12 pers som fick plats i stugan... att sitta ute har inte varit tänkbart denna julimånad. 

En annan trevlig sak, tycker jag, är att odlingarna varit så lyckade. Vi har och har haft egen sallad hela sommaren. Plocksallad, huvudsallad, romansallad och rucola. Jättegod sallad!  Och dill och rädisor och egen gurka från växthuset. Tomater också men de är gröna ännu. Det har växt otroligt bra och inte behövde jag vattna växterna i juli. Bara i växthuset..