Anna-Lisa 1917-1995
15 mars samma år föddes deras första barn. En dotter som fick namnet Anna-Lisa. Hon fick följa med Ester när hon vikarierade som lärarinna bl a i Österby skola i Södra Harads. När en kvinna gifte sig på den tiden fick hon inte fortsätta att inneha en lärartjänst!! Hört berättas att Anna-Lisa satt i skolbänken och följde med i undervisningen redan i unga år. Hon lärde sig säkert läsa och skriva av bara farten. Men Anna-Lisa var framförallt Storasyster med stort S. Hon skulle ju få åtta småsyskon under de följande 16 åren. Man märkte och hörde under årens lopp att syskonen beundrade och respekterade sin storasyster. Det var viktigt vad hon tyckte och tänkte.
Anna-Lisa träffade Manfred Granström runt 1939-40 under beredskapstiden under andra världskriget och på julafton 1940 föddes deras första barn, Ingrid.
De gifte sig 1941 och flyttade till Råneå och bosatte sig i Manfreds föräldrahem där hans föräldrar också bodde.
De hade djur, kor, häst, höns och säkert en gris. Anna-Lisa var van vid arbete på bondgård så hon var till stor hjälp från första början. Sommaren 1942 föddes nästa dotter, Solveig och 1946 födes Göran och 1948 kom Stig. Anna-Lisa blev kvar i Råneå och skötte gården, djuren, barn, hus och hem under hela sitt liv tills hon gick bort 1995, 77 år gammal.
Ivar 1919-1948
År 1919 föddes Ivar. De bodde kvar hos svärföräldrarna . Ivar blev en stor och stark man som jobbade på gården med alla sysslor, inte minst att röja och odla mark tillsammans med sin far Hezekiel. Säkert hade han arbete i skogen också. Ivar blev sjuk i sina bästa år, njurar eller lever. Har hört berättas att han hade svår klåda den sista tiden. År 1948 dog han, 29 år gammal. Ester var på väg till Amerika för att hälsa på sin bror när hon fick det sorgliga beskedet, de hade just kommit ut på öppet vatten och hon kunde inte vända om! Ivar hade själv uppmuntrat Ester att åka på resan trots att han var så dålig. - Det är inte så farligt…åk du…lär han ha sagt.
Karl-Erik 1920-1984
Nästa barn som föddes var Karl-Erik, min far. Nu hade Ester och Hezekiel byggt ett eget hus så detta tredje barn var det första som föddes i nya huset. Så skönt för familjen att få ett eget hem! Det ligger bara ca 200 m från föräldrahemmet.
Deras hus på 60-talet. Från början var huset betydligt mindre. Det är tillbyggt i flera etapper.
Karl-Erik har arbetat mycket i skogen med avverkning och så småningom som förman och anställd av Svanö skogsbolag. En period var han anställd av Vattenfall med kontor i Harads.
Han gifte sig med Anna-Liisa Juotasniemi-Sergieff som kom som evakuerad från norra Finland under krigets slutskede 1944-45. När de andra återvände till Finland efter freden 1945 så stannade Aana-Liisa kvar och arbetade som piga i ett grannhus. 1946 gifte de sig och köpte ett grannhus 50 meter från föräldrahemmet.
4 okt 1947 föddes jag som första barnet. 1951 föddes min bror Ulf och 1953 föddes Jan. Under åren 1951-52 arbetade Karl-Erik i Finland och var borta periodvis. Under den tiden lärde han sig finska! Samtidigt jobbade min mamma Anna-Liisa med att lära sig svenska via litteraturen. Hon läste massor med böcker på svenska. Dessutom tvingades hon att lära sig svenska då ingen i den nya släkten kunde hennes språk.
1961 blev Karl-Erik flyttad till Jokkmokk och fortsatte att jobba för Svanö. Han fick en arbetsledande funktion där. Hela familjen flyttade förstås med och vi fick byta skolor och anpassa oss till ett nytt liv. Spännande! Hösten 1967 blev han flyttad till Åsele i Västerbotten och jobbade vidare åt Svanö som skogsfaktor. Men det jobbet tog också slut och 1969 sökte han anställning som samordnare åt Lastbilscentralen i Jokkmokk och jag minns glädjen när han fick det jobbet, 49 år gammal. Ansågs som väldigt stort att få ett helt nytt jobb vid den åldern. Varje helg och all semester tillbringades i stugan i N Forsnäs där han hade sina rötter. Han gick bort i september 1984, endast 63 år gammal.
Karin 1922-2009
Nästa barn att födas i det nya huset var Karin. Nu var de två pojkar och två flickor. Nu blev det inga fler lärarvikariat för Ester. Det fanns djur på gården, kor , häst och höns att sköta om förutom barn, hus och hem. Fullt upp kan tänkas! Inget vatten indraget, det hämtades i hinkar från brunnen som de grävt bakom huset och kunde förse gården med vatten. Ingen centralvärme heller utan det gällde att samla så mycket ved så man klarar sig under den kalla vintern. Plocka bär och fiska, odla potatis och morötter, slakta grisen och ta vara på allt. Barnen fick förstås hjälpa till med allt de kunde, inte minst med att passa de yngre. Karin fick lära sig, hon fick börja som piga efter den sexåriga skolgången och tjänade i olika hushåll i trakten. Hon fick också jobba extra på Spädbarnshemmet i Boden och på sjukhuset. Hon träffade Henry och gifte sig med honom 1948 och så föddes Olof i november 1948. De bosatte sig i Svartbyn, Boden, i samma hus som Henrys föräldrar. Så småningom föddes Håkan 1950, men tragiskt nog så fick han tarmvred och avled vid ca ett års ålder. 1954 föddes Inge och 1960 föddes dottern, Maria. Henry dog 1996 och Karin bodde kvar i huset i Svartbyn tills hon flyttade in i en lägenhet på ett äldreboende i Boden. Hon gick bort 2009, 87 år gammal.
Inga-Greta 1924-2021
Snart var det dags för nästa dotter. 2 februari föddes Inga -Greta. Hon var född samma år som min mamma Anna-Liisa och de fann varandra som väninnor och grannar. I-G blev faktiskt som en extramamma för oss tre syskon eftersom vi bodde så nära varandra och hon var mycket hos oss. Hon jobbade på i hushållet, lärde sig mjölka kor och fick ansvaret för korna. Hon fick jobb på Spädbarnshemmet i Boden 1954 och flyttade in i ett rum på övervåningen i Spädbarnshemmet. Varje ledighet och semester tog hon bussen och kom hem till mamma Ester och hjälpte till hemma. När hon hade kortare ledighet så gick hon eller cyklade fem km till sin syster Karin i Svartbyn. Hon var väldigt snabb och spänstig i yngre år och det var lite svårt att hinna med i hennes takt. Inga-Greta gifte sig aldrig och fick inga egna barn.
1968 flyttade Ester och Inga-Greta in i en insatslägenhet på Kyrkgatan i Boden. När Spädbarnshemmet stängde för gott så började hon arbeta med utvecklingsstörda barn och ungdomar. Hon gick i pension 1987 vid 63 år, reste en del till södra Sverige och hälsade på syskon och oss också. År 2015 flyttade hon till Edestrands äldreboende och hon gick bort strax före jul 2021. Då skulle hon fylla 98 år i februari.
Alla nio barnen fick som sexåriga skolgång i Forsnäs skola ca tre km från hemmet. De fick gå eller åka skidor till skolan oavsett väder. Ofta var det kallt på vintern. Efter de sex åren blev det arbete i hemmet, jobb i skogen eller som piga i något hem. Fanns något som hette fortsättningsskola i Harads men är osäker på vilka som tog den möjligheten.
Knut 1927-1956
Nu blev det ett litet hopp på tre år tills nästa barn kom till världen. Knut välkomnades av många äldre syskon och han fick sina uppgifter att utföra. Han var den första av syskonen att gå på folkhögskola, 1949/50 på Kalix folkhögskola. Det är ett nytt kapitel i syskonens historia, att de börjar utbilda sig, att kosta på sig en utbildning har tidigare inte varit möjligt även om viljan och förutsättningar funnits. Tiderna förändras! Vet inte om det började finnas lån och bidrag att söka eller hur det kom sig att de fyra yngsta syskonen alla fick högskoleutbildningar ! Knut utbildade sig till hälsovårdsinspektör i Östersund, fick arbete där, träffade Elsa som blev hans fästmö. Elsa gick på sjuksköterskeskolan och när hon skulle ta sin examen så hade Knut bestämt sig för att operera bort halsmandlarna som han haft besvär med. En rutinoperation som komplicerades och han avled i sviterna efter operationen i november 1956.
Då var han 29 år. Bara ett halvår efter att Hezekiel hade gått bort, 68 år gammal. Det var ett tufft år för Ester och för oss alla.
Nils 1929-2019
Nils var nästa syskon att utbilda sig. Han gick på Hermods korrespondensinstitut och tog först realen, sen studenten. Det var stort, att som den första i släkten och bygden ta studentexamens med allt som det förde med sig av möjligheter. Dessutom per korrespondens med krav att studera själv och inte få så mycket hjälp av lärare på utbildningen. Nils utbildade sig vidare och anställdes som adjunkt i matematik och fysik på Högre Samskolan i Göteborg. Han blev alltmer fackligt engagerad och under flera år var han anställd som regionombudsman för Lärarnas Riksförbund.
Han träffade Siv från Uddevalla på en fjällvandring i Kvikkjokk 1954 eller 55 och de gifte sig 1959. De bosatte sig i egen lägenhet i Göteborg. (Nu var det inte längre så att man flyttade in hos svärföräldrar) 1960 föddes Maria, 1963 föddes Kristina och1968 föddes Magnus. Siv var folkskollärare och arbetade i skolan ända till sin pensionering. De köpte hus i Partille, de köpte ett hus i N Forsnäs, samma hus som Hezekiel växte upp i och där han och Ester bodde de första åren. Cirkeln sluts på något sätt! Varje sommar tillbringas i sommarhuset. Siv gick bort 2015 och Nils kom själv till stugan på somrarna, barnen med familjer hälsar på några veckor på somrarna. 2019 är första sommaren som Nils inte besöker stugan och i december 2019 avlider han några dagar innan 90-årsdagen. Maria och Hasse tar över stugan och fortsätter att komma varje sommar.
Åke 1931-2011
Åke, släktens sång-och dansman, föddes i okt 1931. Han växte upp på gården med sina äldre syskon och sin tremänning Bo Nilse’n, som bodde granne med dem. Bo var född samma år som Åke. Bo var enda barnet i sitt hem då hans två äldre systrar flyttat hemifrån. Han uppskattade att det fanns så många lekkamrater i grannhuset så där var han ofta. Åke och Bo hade skolgången i Forsnäs gemensam, gick tillsammans till skolan. Efter de obligatoriska sex åren blev det några år i skogen och på gården och åren 1953/55 så gick han på Framnäs folkhögskola, musikinriktning. Han lärde sig spela piano och köpte ett eget piano som stod i kammaren i hemhuset. Jag fick också tillfälle att lära mig lite pianogrunder och fick ibland sjunga ( nåja hellre än bra) med Åke när han tränade på att ackompanjera.
Han träffade Marianne Adolfsson från Gnesta som också gick på Framnäs folkhögskola med musik som inriktning. Samma intresse, Marianne kom på besök i N Forsnäs.
Bröllop i Södermanland 3 juli 1961
Sommaren 1961 blev det bröllop för Åke och Marianne. Åke utbildade sig till elingengör och fick jobb i Alvesta. Där föddes Camilla 1964 och efter några år gick flyttlasset till Västerås och anställning på ASEA. Peter föddes 1969
Varje sommar när semestern kom gick bilfärden med hela familjen till stugan som de inrett av ett gammalt magasin som tidigare använts som mat- och redskapsförråd. Där tillbringade de somrarna i 33 år, hämtade vatten från vattenposten, lagade mat i stugan, många roliga fester och kortspelskvällar bjöds det på. Familjen sov på loftet som de inrett till sovrum med en trappa på utsidan av huset. När barnen blev större byggde de två friggebodar åt dem så de skulle få plats med resp och så småningom barnbarn. 1995 byggde de ett nytt modernt hus på gården bredvid Åkes föräldrahem, nu fick de vatten inomhus, tom varmvatten, toalett, dusch, tvättmaskin, alla bekvämligheter. Här fick de några år med bekvämt boende.. 2005 blev Mariannes sista sommar, hon dog i sept 2005, strax innan hon skulle fylla 70 år. och Åke blev ensam. Han fortsatte att komma till sin stuga på sommaren och på våren 2011 så gick han bort. Camilla och Peter med familjer fortsatte att komma till stugan några veckor varje sommar men avståndet och tiden gjorde att de bestämde sig för att sälja sin stuga inkl magasinstugan och friggebodarna. Jag och Lasse är väldigt tacksamma att vi fick möjlighet att köpa allt.
Besök i Göteborg hos Sten och Anne-Maj. Ca 1958-60
Inga-Greta med Håkan i famnen.
Anne-Maj, Ester, Åke och Marianne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar