De som bosatte sig här ..

Fredag em - och nu regnar det. Fast det är varmt än så länge…har plockat lite hallon i närområdet bland stugorna och i ravinen ner mot älven. Tankarna kommer om gamla tider…. Vilka var de som kom just hit allra först, när var det och varför. Ganska mycket har jag hört berättas, av farmor Ester, faster Inga -Greta och Nils. Alla de är borta nu och de yngre släktingarna vet nog inte så mycket om detta, det finns många berättelser, allt är säkert inte helt sant eller det är överdrivet. Men jag kan tänka mig att det finns lite grund- ingen rök utan eld. 

Min kusin Ingrid har en omfattande släktforskning som jag fått ta del av och där  hittar man fakta, årtal, släktband etc. En guldgruva! Tack Ingrid! 

Det finns flera hus med historia i byn, och många sommarstugor och fritidshus vid älven men jag koncentrerar mig på området där vi har våra stugor. 

Så såg det ut innan väg 97 drogs igenom vår by 1966

Min farfars farfar hette Erik Gustaf Sundberg (1816-1865) Han bodde med sin fru Lisa Greta Wallin Sundberg (1824-1894) i Forsnäs ca tre km norrut efter Luleälven. De hade 12 barn och två av dem bestämde sig för att sätta bo en bit bort. Det var Gustaf Erik, nr åtta i syskonskaran och Nils Fredrik, nr tio..De sökte sig söderut,  troligen till fots men det är också möjligt att komma med båt.

De hittade en plats tre km söderut, i Nedre Forsnäs och tyckte att här kan vi bosätta oss. 

Gustaf Erik är född 1856 och Nils Fredrik 1860. 

Alltså måste deras flytt vara ca år 1880 när det var dags att bilda fanilj. Då var de 24 resp 20 år. Det är också möjligt att de hade var sin respektive med sig men inga barn …än så länge. 

Det allra första huset i vårt område, från 1880-tal 

De byggde ett hus med bostadsdel i ena änden och plats för djur i andra änden. 

De fick röja marken, säkert var det mycket skog. Ordna med odling av potatis och rotfrukter förutom bete till djuren. 

Snart timrade de ett långhus med ingång i mitten och bostadsdel i varje ände. 

Gustaf Eriks fru hette Julia Forsberg-Sundberg (1856-1934),  Nils Fredriks fru var Ida Amanda Brandt (1864-1900)

Barnen började komma… Först kom Nils Fredrik och Idas son Johan Fredrik år 1884,  och 1887 föddes min farfar  Gustaf  Hezekiel. Kusiner som kom att bo grannar hela livet! 

Johan Fredrik fick sex bröder och systrar  och Hezekiel fick fyra systrar. 

Livet gick sin gilla gång, de hade häst och kor, säkert gris och höns, odlingar med potatis och rotfrukter, planterade bärbuskar och tog vara på vad  naturen gav, fisk i älven, vilt och bär i skogen. 

Så ville de göra någon förbättring på huset, vet inte i vilken form, men de sökte lån och fick bara ett lån! 

De hade räknat med var sitt lån eftersom de var två familjer/ två hushåll. Men bestämmelserna  var sådana, ett lån per hus!

Vad gjorde de då? 

Jo, de kapade av huset på mitten och farbror Fredrik BAR  huset upp på närmaste backe ca 100 m upp.  Bar och bar, han var en stark karl i sina bästa år men de var säkert några stycken som fraktade upp huset med häst och vagn. Men det sägs att han bar upp huset. 

Det syns tydligt på huset att det är avkapat i ena änden och på kortsidan norrut är det bräder i stället för stockar. 

Fredriks hus sattes upp på backen och farstun placerades mitt på huset, det målades ljusblått/vitt och där bodde Fredrik med sin familj. De fick sju barn och flera av dem avled i unga år. Det var bara Johan Fredrik, Nils Ruben, Anna Erika och Maria som uppnådde vuxen ålder och bildade familjer. 

Tyvärr hittar jag inga bilder av huset men minns det tydligt. Det finns inte kvar, ingen underhöll det och till sist fick brandkåren bränna ner huset som ett övningsobhekt. Jag kommer ihåg att det fanns en spinett ( en sorts flygel) i ett av rummen som man kunde spela på. 

Äldste sonen Johan Fredrik gifte sig med Vilma Olsson från Storsand. Hon hade en dotter, Jenny, kallad Nenne, född 1913, med sig i äktenskapet. J.F som han kallades fick tillsammans med Wilma dottern Maja, född 1916,  och sonen Bo född 1931. 

Bagarstugan i förgrunden, boningshuset i bakgrunden. Väg 97 delar av vår by numera så Nilse’ns hus ligger på ovansidan av vägen. 

De byggde ett eget hus på backen, de byggde bagarstuga och ladugård och hade mjökkor ända till början av sextiotalet. När Wallmarks slutade med mjökkor i mitten av femtiotalet så gick vi till Nilse’ns och köpte mjölk. 

Johan Fredrik hette Sundberg som sin far Nils Fredrik och syskonen men när det blev ”inne” att byta efternamn så bytte han också. Han valde Nilse’n. Kanske med anspelning på att fadern hette Nils Fredrik eller av någon annan anledning. Sonen Bo Nilse’n, alltså tremänning till syskonen Wallmark, bodde kvar i sitt föräldrahem ändå till sin bortgång 2019. Egentligen var de ” Sundbergare” allihop och närmare släkt med varandra än vad deras nya efternamn visade. Bo hade inga egna barn och vid hans bortgång testamenterades huset till en jägarkompis och nära vän, Johan Larson från Gävle. 

Gustaf Erik bodde kvar i sitt hus med Julia och deras son Hezekiel och de fyra systrarna Klara, Edit, Adina och Lydia. Klara flyttade till Svartbyn och bildade familj, Edit flyttade till Sundsvall/Stockholm och Adina  och Lydia stannade kvar i hemmet. 

Det finns en berättelse om Julia som jag hört berättas av mina äldre släktingar. Vet inte om allt är sant men inte osannolikt. 

Julias mamma Greta Andersdotter Styf ( 1836-1920)  arbetade som piga på en gård i Norrbotten. Hon var 19-20 år. Så kom en riksdagsman N Wallmark till gården för att prata politik, han åkte runt i gårdarna och agiterade. Han hade sin son J Wallmark med sig på besöken och sonen var mer intresserad av gårdens pigor än politik. Det bar sig inte bättre än att Greta blev med barn! Hon var förstås förtvivlad och visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon bestämde sig för att gå ner till sjön/älven för att avsluta sitt liv! Men … det fanns en dräng på gården som märkt att hon var förändrad och grubblande så han följde efter Greta till vattendraget. Han såg hur hon började gå ner i vattnet och då ropade han till henne

- Men Greta! Vad tänker du göra nu? Då vaknade Greta till och vände sig om och kom på vad hon hade tänkt göra. Det kanske inte var en så bra idé! Hon följde med honom tillbaka till gården och när tiden var inne födde hon sin dotter Julia. 

Efter ett par år gifte hon sig med en änkeman, Johannes Andersson Forsberg ( 1829-1893) och fick ytterligare sju barn. 

Tur för oss att hon inte lyckades med sitt uppsåt! Sant eller inte? Så har det i alla fall berättats. 

Farfars mor Julia Forsberg Sundberg 

När hennes son Hezekiel skulle byta efternamn eftersom det fanns så många som hette Sundberg i trakten så lär Julia ha sagt att ” han kunde ta namnet Wallmark, det hade hon kunnat heta men hon hade aldrig nött på det namnet” 

Och så blev det! 

Pappan riksdagsmannen var juste och gav Julia pengar så hon skulle kunna utbilda sig, men hon tyckte inte hon hade nåt läshuvud utan sparade pengarna och köpte fönster till huset i stället för de pengarna. Fönstren är fortfarande kvar i huset och Nils, som köpte huset 1963,  berättade att de kallas ” kyrkfönster” för de är lite annorlunda konstruerade. Det övre spröjset  är bredare så det bildat ett kors. 

Gustaf Erik dog 1927 och Julia dog 1934

Huset är fint underhållet med plåttak och inredd vind. Nils hade det som sommarhus till han gick bort 2019 . 

Nils och Siv kom hit några vintrar och firade jul. Detta kan vara från ca1966-67

Deras dotter Maria med make Hasse har övertagit huset och även det första huset som byggdes. Under alla år kunde man se att det fanns en järnspis, sängplats, bord och stolar i huset som byggdes först när de kom hit på 1880-talet. Nu har deras dotteer, Rebecka med maken Robin, inrett bostadsdelen till ett extra sovrum med nytt golv, tak och målat vägarna. 

På 1910-20-talet var det några familjer i bygden som tog emot fosterbarn från Stockholm. Gustaf Eriks familj  tog emot en pojke som hette Harry Hjelm. (1912-1971)  Han var tonåring när han kom till dem och 1938 gifte han sig med Anna Justina Vikström (1916-1996) från Åbacka, på andra sidan älven, dotter till Robert Vikström och Justina, som var kusin till Hezekiel och J Fredrik. 

Harry och Anna byggde ett hus i närheten av de andra husen. Det byggdes 1939 och 1940 föddes deras dotter Elisabeth. Efter några år gick de skilda vägar och flyttade från byn. Huset blev till salu och mina föräldrar köpte huset 1946 och bodde där till 1961 då vi flyttade till Jokkmokk. Sen dess har huset använts som fritidshus. Fortfarande fungerar det bra som extra hus när våra barn och barnbarn är här. 

Den inbyggda bron är borta, den rasade en vinter och Lasse byggde en altan i stället som används flitigt av barn  och barnbarn  som träningsgolv.

Nu går  i bakåt i tiden …

Esters och Hezekiels hus byggdes 1920. Det är tillbyggt i flera etapper. Från början fanns bara ett stort kök och två sovrum 

Hittade en bild av baksidan när huset skulle målas..(om?) Ca 1938-39 trodde Nils där jag lånade bilden., men det ser ut som det målas första gången om det inte var vitt från början. I så fall är det tidigare än 1938-39

Det byggdes till med farstu, toalett  och övervåning när alla nio barnen växte upp och de behövde mer utrymme. När Ester gick bort 1980 så övertog Inga-Greta huset. Efter hennes bortgång så har Jan och Eva-Lena övertagit huset. 

Så kunde det se ut vid slåttern. Obs ytterdörrens placering! Troligen farfar Hesse som slår med lie. Numera går väg 97 fram precis där de slår gräset. 

Här har det byggts bro och balkong. Troligen 1940-50 tal. 

Staketet är borta och bro och balkong har blivit mer avskalade. 

Magasinet var nästa hus som inreddes till sommarhus 1964.  

Bild från 1990-tal tror jag 

Här hade Åke och Marianne sitt boende i 33 somrar. När barnen blev större byggde de två friggebodar åt dem. 

Ut

Bilder från 2025

 

En friggebod är flyttad och en massa träd är borttagna när vi ville ha utsikt över Luleälven och Klusåberget. 

Sen byggde Åke och  Marianne sitt moderna hus med alla bekvämligheter och flyttade in 1995. Marianne gick bort 2005 och Åke 2011. Deras barn Camilla och Peter fortsatte att komma hit några veckor varje sommar men avståndet från Västerås gjorde att de sålde huset, friggebodarna och magasinstugan sommaren 2018. Jag och Lasse blev de nya ägarna av husen.

Sten och Anne-May började bygga sitt fritidshus 1979.på Knabben, som anliggande skogsområde kallas.  De har byggt till huset med sovloft och extra sovrum. De tillbringade all ledig tid här. Sten var väldigt fäst vid stugan och bygden och Anne-Maj var med honom. Här spelade de kort, gärna bridge.Sten läste mycket och lyssnade på musik, Anne-Maj handarbetade. 

Sten gick bort 2004 och Anne-Maj 2025. Deras son Håkan, boende i Köpenhamn, har tagit  över huset och han kommer till stugan några veckor varje sommar.

När Jan och Eva -Lena gifte sig 1981 så byggde de en stuga bakom Esters hus. Där har de varit med sin växande familj varje sommar. De har fått fyra barn och nio barnbarn och alla kommer hit några veckor varje sommar. Då blir de 19 personer tillsammans. De har också byggt två friggebodar till sina barn. Dessutom har de övertagit Esters/Inga-Gretas  hus så där finns också utrymme. 

Senaste tillskottet kom sommaren 2020. En bastu! Det fanns en bastu tidigare, som byggdes när vår finska mamma gifte sig med vår svenske far och flyttade till Sverige. Det gick inte att bo och och leva på en gård utan en bastu så det var bara att låta bygga en bastu snarast! Den stod nära en slänt som eroderas och till slut, efter ca 40 år riskerade den att kana ner i ravinen. Då revs den.  Sen var vi utan bastu i många år tills Bo Nilse’n  strax innan han dog erbjöd sig att bekosta en bastu när han hörde att vi planerade att bygga en. Det tackar vi hjärtligt för och den går varm hela somrarna. Särskilt när alla Jannes och våra barn och barnbarn är här.,