Jo, vi hade finfina höstdagar i stugan i september.
Vi gjorde lite turer i omgivningen, bl a vid Edeforsbron och sökte en strövstig till några tjärnar i närheten.
Sökte men hittade ingen gångbar stig, bara rödmarkerade träd och vi kämpade oss fram över stock och sten, genom ris och sly och kom fram till tjärnarna till slut.
Vi gjorde lite utflykter de dagar de var hos oss...
Laxholmen - rundvandring på ön med fikapaus vid stugorna. Denna sommar har Laxholmen varit helt stängd, normalt är det öppet från midsommar tom juli månad med servering av laxmackor och rensteksmackor, musikunderhållning på lördagar och försäljning av slöjdarbeten och lokala skrifter.
Nästa dag blev det den numera ”världskända” metropolen Harads där vi först besökte Arctic Bath vid Luleälven. De öppnade sin kallbadanläggning med spa och boende i stugor/ hyddor i och vid älven förra vintern. Så kom Coronan och stängde allt i mars och sen dess har det varit stängt. Vi gick runt och tittade för oss själva. Nu ska de öppna portarna igen i november, vi får hoppas de får besökare igen.
Sen åkte vi till Tree Hotel och fick gå en egenguidad rundvandring bland trädkojorna. Vi fick med oss en pärm med bilder och informationstexter.
Om man bokar i förväg kan man gå en guidad tur. Nu var det inga gäster i hotellkojorna just denna dag så vi tog oss en rejäl titt på och kom även in i en av kojorna.
Haradsrevyn spelade in en musikvideo på rampen till Sjunde rummet och här stannade vi till extra länge och såg dem sjunga och dansa!
Vid fikat i restaurangen så träffade vi Eva- Britt som undrade om vi varit till Näsberg på sista tiden! Det var länge sen, åttitalet kanske. Näsberg är ett fd stationssamhälle som växte upp när stambanan till Narvik byggdes i slutet av 1880- talet.
Hit kom min farmor, 11 år, med sin mor och far och tre syskon. Året var ca 1908. År 1900 hade de flyttat från östra Jämtland för att få jobb och ett bättre liv. Första åren bodde de i Boden, sen fick min farmors far Petrus jobb som stenhuggare i Stenbrottet i Hedberget vid Näsberg och de flyttade dit och byggde en stuga att bo i. Det fanns fem stugor där vid järnvägen, nu finns ingen av dem kvar men två nya fritidshus har byggts på platsen. I grannhuset till Vallgrens, som farmors familj hette, bodde familjen Rost. Fru Rost var moster till författaren och Nobelpristagaren (1974) Eivind Jonsson och han tillbringade mycket tid i Hedberget i sin barn- och ungdom. Nu fanns bara grunderna kvar av husen.
Brunn med hink innanför luckan. Hinken kunde hissas ner och fyllas med vatten.
Husgrunder från 1910-talet.
Vi fick idén av Eva-Britt att åka dit och titta på stenbrottet och fd byn. Efter en biltur på ca fyra mil delvis på grusvägar så fick vi en ca två km promenad genom skogen till järnvägen och hittade byn Hedberget med det som fanns kvar. Husgrunder, ett par brunnar, två nya fritidshus och ett par minnesskyltar om att Eivind J har varit här och lite information om livet runt 1910. Intressant att känna historiens vingslag!
Sören hittade en rostig dressin som man använde för att ta sig fram på järnvägsrälsen.
Vädret har som sagt varit strålande hela hösten. Fina höstfärger på träden. Apropå träd...så har (hade) vi lite för många runt stugan som skymmer solen på sommaren och utsikten över älven.... men det har grannarna Johan med sonen Robert åtgärdat!
Slänten mot älven med måååånga fällda träd.
Vilket arbete killarna har gjort med denna avverkning.
De har hjälpt oss att ta bort träd som är i vägen, och det var många! De fällde träd i backen mot älven, så stammarna låg som ”plock i pinn” i backen. Sen dit med traktor och hämta upp trädstammarna och samla ihop riset i en kase. Nu är det så rent och snyggt i backen. Bara kasen ska eldas vid tillfälle.
Vi har fått en otrolig älvsutsikt från stugan.
Bara ett ”aber”...en av småstugorna står i vägen ...
Den planerar vi att flytta nästa sommar så vi får ”full view”
Hösten lider mot sitt slut, oktober kom och vi hade kunnat stanna längre i stugan men det var dags att åka till våra nära och kära i Uppsala.
Första oktober öppnades äldreboendena i landet för besök efter den långa coronastängningen. Vi besökte Inga-Greta den dagen.
Den andra oktober tog vi farväl av sommarparadiset efter drygt fem månader! Som det ser ut just nu kan vi inte åka till vårt vinterparadis i år. Coronan ger inte med sig, tvärtom, och Thailand släpper in några turister eller vinterboende ännu. Vi ser fram emot en vinter i Uppsala med närhet till alla barn och barnbarn sant broder Jan med familj.
4 kommentarer:
Fina bilder Eva och kul att du berättar om farmor Esters liv i näsberg.
Tack, det finns mycket att berätta om hennes liv...lärarinnan som inte fick ha en lärartjänst när hon gifte sig, nio barn, nämndeman, resa till Amerika för att hälsa på sin bror som alla trodde var död i många år efter flesta världskriget. Dessutom en fantastisk farmor/mormor och medmänniska, generös och gästvänlig. Vad jag saknar vår farbror Nils berättelser och bilder på fb från förr i tiden....
Näsbergstiden mellan 1908- 1925 är en spännande epok att studera närmare.
Menar förstås första världskriget....
Och just idag är det 131 år sedan hon föddes 17 okt 1889!
Skicka en kommentar