Hur har det gått med vattnet?
Jodå!
Fredag em, lördag och söndag smälte vi snö till disk och tvätt.
Hushållade med vattendropparna.
Gudrun och Ove, som har stuga vid älven kom med en dunk dricksvatten.
På måndag em kom rörmokaren, gick ner i pumprummet och konstaterade att en ventil var trög!
Den satt längst ner på slangen, som tar upp vattnet från brunnen. Han åkte iväg till sitt lager och hämtade en ny. Satte fast den, bytte ett filter, och vips började pumpen ta upp vatten igen till cisternen.
Trycket, som visar låga 0,8 tidigare steg till 4,5 direkt. Och vi hade vatten i våra kranar igen!!!!
Vilken lycka!
Jag tröstade mig under helgen med tanken att” det var väl tur att inte elen krånglade” Då hade vi haft problem med värmen och kyl/frys. Nu var det bara lite vatten, som vi kunde få tack vare snön.
Men i längden hade det blivit jobbigt! Även om det hade gått!
Det har varit lite kallt och blåsigt denna vecka men oj, vad snön smälter fort ändå.
Nu är det bara grässörja framför bron till huset där det var is-och snösörja när vi kom.
Vi tar oss fram mellan husen nu där vi pulsade i snön förut.
Iskanten närmar sig stranden.
Kan man säga att isen ”kalvar” när det lossnar stora sjok,
som vi ser flyta förbi när vi sitter i vår stuga på backen.
Isen på stranden har krympt rejält och älvsvattnet som var långt borta förut är nästan framme vid stranden nu.
Vi kan ta promenader på isstranden ännu men snart är det slut med det.
Rena urskogen på sluttningen
Trädstammen, som vi brukar ro förbi på sommaren, då ligger den helt i vattnet.
Lasse undersöker liggande stammen, tror att rådjur har gnagt på den i vinter.
Det smälter med en rasande fart.
Här på stranden kan man inte gå på sommaren då strandremsan är väldigt smal och igenvuxen.
Förr i tiden, på femtitalet, innan älven reglerades och man byggde kraftverk i hela Luleälven, då
följde älven naturens växlingar och det var mycket vatten i älven vid snösmältning. Vid torra perioder var stranden bred och gångbar. Nu släpper de iväg vatten från dammarna med jämna mellanrum så det är ung samma mängd hela tiden.
Båten och eldstaden har tinat fram.
Kul att få uppleva detta.
Brukar inte komma till Norrbotten förrän tidigast mitten av maj och då är det vår och upptinat överallt.
Annars är vi ensamma i vår karantäntillvaro och det fungerar.
Bakar, löser korsord, tar promenader och har packat upp yogamattorna och börjat så smått med Sofias TV- övningar och core/mobility- programmet som jag försöker memorera från HY.
Fröna som jag satte förra onsdag gror...
Blomfrön, ringblomma, tagetes, petunia
Sallad, rädisor, morot, timjan och basilika.
Har också provat sätta en tomatskiva i en kruka.
Vi har ett litet miniväxthus i vår lilla stuga.
Och...
Tur att vi har internet, TV och telefon!
Jodå!
Fredag em, lördag och söndag smälte vi snö till disk och tvätt.
Hushållade med vattendropparna.
Gudrun och Ove, som har stuga vid älven kom med en dunk dricksvatten.
På måndag em kom rörmokaren, gick ner i pumprummet och konstaterade att en ventil var trög!
Den satt längst ner på slangen, som tar upp vattnet från brunnen. Han åkte iväg till sitt lager och hämtade en ny. Satte fast den, bytte ett filter, och vips började pumpen ta upp vatten igen till cisternen.
Trycket, som visar låga 0,8 tidigare steg till 4,5 direkt. Och vi hade vatten i våra kranar igen!!!!
Vilken lycka!
Jag tröstade mig under helgen med tanken att” det var väl tur att inte elen krånglade” Då hade vi haft problem med värmen och kyl/frys. Nu var det bara lite vatten, som vi kunde få tack vare snön.
Men i längden hade det blivit jobbigt! Även om det hade gått!
Det har varit lite kallt och blåsigt denna vecka men oj, vad snön smälter fort ändå.
Nu är det bara grässörja framför bron till huset där det var is-och snösörja när vi kom.
Vi tar oss fram mellan husen nu där vi pulsade i snön förut.
Iskanten närmar sig stranden.
Kan man säga att isen ”kalvar” när det lossnar stora sjok,
som vi ser flyta förbi när vi sitter i vår stuga på backen.
Isen på stranden har krympt rejält och älvsvattnet som var långt borta förut är nästan framme vid stranden nu.
Vi kan ta promenader på isstranden ännu men snart är det slut med det.
Rena urskogen på sluttningen
Trädstammen, som vi brukar ro förbi på sommaren, då ligger den helt i vattnet.
Lasse undersöker liggande stammen, tror att rådjur har gnagt på den i vinter.
Det smälter med en rasande fart.
Här på stranden kan man inte gå på sommaren då strandremsan är väldigt smal och igenvuxen.
Förr i tiden, på femtitalet, innan älven reglerades och man byggde kraftverk i hela Luleälven, då
följde älven naturens växlingar och det var mycket vatten i älven vid snösmältning. Vid torra perioder var stranden bred och gångbar. Nu släpper de iväg vatten från dammarna med jämna mellanrum så det är ung samma mängd hela tiden.
Båten och eldstaden har tinat fram.
Kul att få uppleva detta.
Brukar inte komma till Norrbotten förrän tidigast mitten av maj och då är det vår och upptinat överallt.
Annars är vi ensamma i vår karantäntillvaro och det fungerar.
Bakar, löser korsord, tar promenader och har packat upp yogamattorna och börjat så smått med Sofias TV- övningar och core/mobility- programmet som jag försöker memorera från HY.
Fröna som jag satte förra onsdag gror...
Blomfrön, ringblomma, tagetes, petunia
Sallad, rädisor, morot, timjan och basilika.
Har också provat sätta en tomatskiva i en kruka.
Vi har ett litet miniväxthus i vår lilla stuga.
Och...
Tur att vi har internet, TV och telefon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar