Byvandring och blåbärssök..

 

Lördag 12 aug åkte vi till Lakaträsk på ” byvandring”. 

”Vandringen” skedde i Byastugan med mycket intressant information om trakten. 

Vad har vi för anknytning till Lakaträsk? Ingen alls, tänkte jag, tills jag läste att någon skulle berätta om Näsberg och stenbrottet. Min farmor Esters familj bodde i Hedberget strax norr om Näsberg från ca 1903 till 1920-talet. Hennes far (fosterfar) arbetade i stenbrottet. Familjen Vallgren hade ett hus och lagård i Hedberget, granne med familjen Rost där Eivind Jonsson tillbringade mycket tid hos sin moster. Vi har flera gånger åkt dit och  tittat på husgrunderna som är det enda som finns kvar och läst minnesskyltarna om Eivind Jonsson. Förra  året hittade vi stenbrottet, som vi  letat efter. 

Ca 30-35 pers mötte upp i bystugan i Lakaträsk. Edefors Hembygdsförening var arrangör. Först berättade Fredrik Walter om Lakaträsk 1, det första huset i byn. 

Redan tidigt 1800-tal bodde folk där. Många ägare har funnits under dessa 200 år och nu är det familjen Walter som har gården som fritidshus. När järnvägen, Malmbanan, kom till i början av 1900-talet så växte byarna upp utefter banan. Det skulle finnas stationssamhällen ca var tionde km. Som mest bodde det 400 personer i Lakaträsk, idag bor det 35 pers. 

Tavla med husen i Hedberget där fem-tio familjer bodde. Man fick åka dressin eller gå nån km efter järnvägen för att komma från Näsberg till Hedberget. 

Näsberg ligger ca 10 km norr om Lakaträsk, innan man kommer till Murjek som är Jokkmokks närmaste station till järnvägen söderut. Runt 1900 fanns det i Näsberg skola, affär, Folkets Hus, dansbana,, telefonstation, järnvägsstation. Som mest bodde här 200 pers, idag är det mest fritidshus här. 

Stenbrottet var igång från 1900-ca 1950. Här bröts röd granit som fraktades med häst och vagn till järnvägen och användes vid järnvägsbyggen och kraftstationer, bl a Sikfors kraftstation. 

Järnvägsstationen i Lakaträsk, tidigt 1900-tal 

Spännande berättelser och trevligt att träffa folk som bor här i min hembygd. 

Denna vecka är Janne här och hälsar på och klipper gräs med åkgräsklipparen. Vi tänkte plocka hallon men vårt hallonställe var igenväxt, inte ett hallon fanns! 

Det regnar mycket, jag behöver inte vattna i pallkragarna. Salladen börjar ta slut, men tomaterna mognar allt eftersom i växthuset, gurka och paprika likaså. Det känns att hösten är på gång trots att vi bara är i mitten av augusti. 

Vi tog en långpromenad för att söka blåbär. Vi gick förbi hjortronmyren, förbi Bosses koja och vägen tog slut. 

Hjortronmyren

Där brukar det finnas blåbär, vi hade plockare, små och stora hinkar med oss. … Det fanns bara lite blåbär men vi skrapade ihop bara tre liter, sen var det slut. 

Hem igen nerför berget, lättare att gå nerför än uppför.

Det blev en rejäl promenad, enl hälsoappen gick vi 8,5 km. 14500 steg!!!.

Där fanns en åskstubbe som på håll kan förväxlas med djur eller person, trodde det var Lasse först, men på nära håll visade sig den ihåliga utbrända stammen 

En annan intressant iakttagelse är den röda färgen  på stenar, ser ut som att de har järnbeläggning. Fick lära mig för flera  år sen att det är en alg som växer på stenen. Violstensalg närmare bestämt!