De som bosatte sig här ..

Fredag em - och nu regnar det. Fast det är varmt än så länge…har plockat lite hallon i närområdet bland stugorna och i ravinen ner mot älven. Tankarna kommer om gamla tider…. Vilka var de som kom just hit allra först, när var det och varför. Ganska mycket har jag hört berättas, av farmor Ester, faster Inga -Greta och Nils. Alla de är borta nu och de yngre släktingarna vet nog inte så mycket om detta, det finns många berättelser, allt är säkert inte helt sant eller det är överdrivet. Men jag kan tänka mig att det finns lite grund- ingen rök utan eld. 

Min kusin Ingrid har en omfattande släktforskning som jag fått ta del av och där  hittar man fakta, årtal, släktband etc. En guldgruva! Tack Ingrid! 

Det finns flera hus med historia i byn, och många sommarstugor och fritidshus vid älven men jag koncentrerar mig på området där vi har våra stugor. 

Så såg det ut innan väg 97 drogs igenom vår by 1966

Min farfars farfar hette Erik Gustaf Sundberg (1816-1865) Han bodde med sin fru Lisa Greta Wallin Sundberg (1824-1894) i Forsnäs ca tre km norrut efter Luleälven. De hade 12 barn och två av dem bestämde sig för att sätta bo en bit bort. Det var Gustaf Erik, nr åtta i syskonskaran och Nils Fredrik, nr tio..De sökte sig söderut,  troligen till fots men det är också möjligt att komma med båt.

De hittade en plats tre km söderut, i Nedre Forsnäs och tyckte att här kan vi bosätta oss. 

Gustaf Erik är född 1856 och Nils Fredrik 1860. 

Alltså måste deras flytt vara ca år 1880 när det var dags att bilda fanilj. Då var de 24 resp 20 år. Det är också möjligt att de hade var sin respektive med sig men inga barn …än så länge. 

Det allra första huset i vårt område, från 1880-tal 

De byggde ett hus med bostadsdel i ena änden och plats för djur i andra änden. 

De fick röja marken, säkert var det mycket skog. Ordna med odling av potatis och rotfrukter förutom bete till djuren. 

Snart timrade de ett långhus med ingång i mitten och bostadsdel i varje ände. 

Gustaf Eriks fru hette Julia Forsberg-Sundberg (1856-1934),  Nils Fredriks fru var Ida Amanda Brandt (1864-1900)

Barnen började komma… Först kom Nils Fredrik och Idas son Johan Fredrik år 1884,  och 1887 föddes min farfar  Gustaf  Hezekiel. Kusiner som kom att bo grannar hela livet! 

Johan Fredrik fick sex bröder och systrar  och Hezekiel fick fyra systrar. 

Livet gick sin gilla gång, de hade häst och kor, säkert gris och höns, odlingar med potatis och rotfrukter, planterade bärbuskar och tog vara på vad  naturen gav, fisk i älven, vilt och bär i skogen. 

Så ville de göra någon förbättring på huset, vet inte i vilken form, men de sökte lån och fick bara ett lån! 

De hade räknat med var sitt lån eftersom de var två familjer/ två hushåll. Men bestämmelserna  var sådana, ett lån per hus!

Vad gjorde de då? 

Jo, de kapade av huset på mitten och farbror Fredrik BAR  upp huset på närmaste backe ca 100 m upp.  Bar och bar, han var en stark karl i sina bästa år men de var säkert några stycken som fraktade upp huset med häst och vagn. Men det sägs att han bar upp huset. 

Det syns tydligt på huset att det är avkapat i ena änden och på kortsidan norrut är det bräder i stället för stockar. 

Fredriks hus sattes upp på backen och farstun placerades mitt på huset, det målades ljusblått/vitt och där bodde Fredrik med sin familj. De fick sju barn och flera av dem avled i unga år. Det var bara Johan Fredrik, Nils Ruben, Anna Erika och Maria som uppnådde vuxen ålder och bildade familjer. 

Tyvärr hittar jag inga bilder av huset men minns det tydligt. Det finns inte kvar, ingen underhöll det och till sist fick brandkåren bränna ner huset som ett övningsobhekt. Jag kommer ihåg att det fanns en spinett ( en sorts flygel) i ett av rummen som man kunde spela på. 

Äldste sonen Johan Fredrik gifte sig med Vilma Olsson från Storsand. Hon hade en dotter, Jenny, kallad Nenne, född 1913, med sig i äktenskapet. J.F som han kallades fick tillsammans med Wilma dottern Maja, född 1916,  och sonen Bo född 1931. 

De byggde ett eget hus på backen, de byggde bagarstuga och ladugård och hade mjökkor ända till början av sextiotalet. När Wallmarks slutade med mjökkor i mitten av femtiotalet så gick vi till Nilse’ns och köpte mjölk. 

Bagarstugan i förgrunden, boningshuset i bakgrunden. Väg 97 delar av vår by numera så Nilse’ns gård ligger på ovansidan av vägen.  

Johan Fredrik hette Sundberg som sin far Nils Fredrik och syskonen men när det blev ”inne” att byta efternamn så bytte han också. Han valde Nilse’n. Kanske med anspelning på att fadern hette Nils Fredrik eller av någon annan anledning. Sonen Bo Nilse’n, alltså tremänning till syskonen Wallmark, bodde kvar i sitt föräldrahem ändå till sin bortgång 2019. Egentligen var de ” Sundbergare” allihop och närmare släkt med varandra än vad deras nya efternamn visade. Bo hade inga egna barn och vid hans bortgång testamenterades huset till en jägarkompis och nära vän, Johan Larson från Gävle. 

Gustaf Erik bodde kvar i sitt hus med Julia och deras son Hezekiel och de fyra systrarna Klara, Edit, Adina och Lydia. Klara flyttade till Svartbyn och bildade familj, Edit flyttade till Sundsvall/Stockholm och Adina  och Lydia stannade kvar i hemmet. 

Det finns en berättelse om Julia som jag hört berättas av mina äldre släktingar. Vet inte om allt är sant men inte osannolikt. 

Julias mamma Greta Andersdotter Styf ( 1836-1920)  arbetade som piga på en gård i Norrbotten. Hon var 19-20 år. Så kom en riksdagsman N Wallmark till gården för att prata politik, han åkte runt i gårdarna och agiterade. Han hade sin son J Wallmark med sig på besöken och sonen var mer intresserad av gårdens pigor än politik. Det bar sig inte bättre än att Greta blev med barn! Hon var förstås förtvivlad och visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon bestämde sig för att gå ner till sjön/älven för att avsluta sitt liv! Men … det fanns en dräng på gården som märkt att hon var förändrad och grubblande så han följde efter Greta till vattendraget. Han såg hur hon började gå ner i vattnet och då ropade han till henne

- Men Greta! Vad tänker du göra nu? Då vaknade Greta till och vände sig om och kom på vad hon hade tänkt göra. Det kanske inte var en så bra idé! Hon följde med honom tillbaka till gården och när tiden var inne födde hon sin dotter Julia. 

Efter ett par år gifte hon sig med en änkeman, Johannes Andersson Forsberg ( 1829-1893) och fick ytterligare sju barn. Dessutom hade Forsberg varit gift tidigare och hade två barn, varav ett var född samma år som Julia. 

Tur för oss att hon inte lyckades med sitt uppsåt! Sant eller inte? Så har det i alla fall berättats. 

Farfars mor Julia Forsberg Sundberg 

När hennes son Hezekiel skulle byta efternamn eftersom det fanns så många som hette Sundberg i trakten så lär Julia ha sagt att ” han kunde ta namnet Wallmark, det hade hon kunnat heta men hon hade aldrig nött på det namnet” 

Och så blev det! 

Pappan riksdagsmannen var juste och gav Julia pengar så hon skulle kunna utbilda sig, men hon tyckte inte hon hade nåt läshuvud utan sparade pengarna och köpte fönster till huset i stället för de pengarna. Fönstren är fortfarande kvar i huset och Nils, som köpte huset 1963,  berättade att de kallas ” kyrkfönster” för de är lite annorlunda konstruerade. Det övre spröjset  är bredare så det bildar ett kors. 

Gustaf Erik dog 1927 och Julia dog 1934

Huset är fint underhållet med plåttak och inredd vind. Nils hade det som sommarhus tills han gick bort 2019 . 

Nils och Siv kom hit några vintrar och firade jul. Detta kan vara från ca1966-67

Deras dotter Maria, min kusin, med make Hasse har övertagit huset och även det första huset som byggdes. Under alla år kunde man se att det fanns en järnspis, sängplats, bord och stolar i huset som byggdes först när de kom hit på 1880-talet. Nu har deras dotteer, Rebecka med maken Robin, inrett bostadsdelen till ett extra sovrum med nytt golv, tak och målat vägarna. 

På 1910-20-talet var det några familjer i bygden som tog emot fosterbarn från Stockholm. Gustaf Eriks familj  tog emot en pojke som hette Harry Hjelm. (1912-1971)  Han var tonåring när han kom till dem och 1938 gifte han sig med Anna Justina Vikström (1916-1996) från Åbacka, på andra sidan älven, dotter till Robert Vikström och Justina, som var kusin till Hezekiel och J Fredrik. 

Harry och Anna byggde ett hus i närheten av de andra husen. Det byggdes 1939 och 1940 föddes deras dotter Elisabeth. Efter några år gick de skilda vägar och flyttade från byn. Huset blev till salu och mina föräldrar köpte huset 1946 och vi bodde där till 1961 då vi flyttade till Jokkmokk. Sen dess har huset använts som fritidshus. Fortfarande fungerar det bra som extra hus när våra barn och barnbarn är här. 

Den inbyggda bron är borta, den rasade en vinter och Lasse byggde en altan i stället som används flitigt av barn  och barnbarn  som träningsgolv.

Nu går vi bakåt i tiden …

Esters och Hezekiels hus byggdes 1920. Det är tillbyggt i flera etapper. Från början fanns bara ett stort kök och två sovrum 

Hittade en bild av baksidan när huset skulle målas..(om?) Ca 1938-39 trodde Nils där jag lånade bilden., men det ser ut som det målas första gången om det inte var vitt från början. I så fall är det tidigare än 1938-39

Det byggdes till med farstu, toalett  och övervåning när alla nio barnen växte upp och de behövde mer utrymme. När Ester gick bort 1980 så övertog Inga-Greta huset. Efter hennes bortgång så har Jan och Eva-Lena övertagit huset. 

Så kunde det se ut vid slåttern. Obs ytterdörrens placering! Troligen farfar Hesse som slår med lie. Numera går väg 97 fram precis där de slår gräset. 

Här har det byggts bro och balkong. Troligen 1940-50 tal. 

Staketet är borta och bro och balkong har blivit mer avskalade. 

Magasinet var nästa hus som inreddes till sommarhus 1964.  

Bild från 1990-tal tror jag 

Här hade Åke och Marianne sitt boende i 33 somrar. När barnen blev större byggde de två friggebodar åt dem. 

Bilder från 2025

 

En friggebod är flyttad och en massa träd är borttagna, vi ville ha utsikt över Luleälven och Klusåberget. 

Sen byggde Åke och  Marianne sitt moderna hus med alla bekvämligheter och flyttade in 1995. Marianne gick bort 2005 och Åke 2011. Deras barn Camilla och Peter fortsatte att komma hit några veckor varje sommar men avståndet från Västerås gjorde att de sålde huset, friggebodarna och magasinstugan sommaren 2018. Jag och Lasse blev de nya ägarna av husen.

Sten och Anne-May började bygga sitt fritidshus 1979.på Knabben, som anliggande skogsområde kallas.  De har byggt till huset med sovloft och extra sovrum. De tillbringade all ledig tid här. Sten var väldigt fäst vid stugan och bygden och Anne-Maj var med honom. Här spelade de kort, gärna bridge.Sten läste mycket och lyssnade på musik, Anne-Maj handarbetade. 

Sten gick bort 2004 och Anne-Maj 2025. Deras son Håkan, boende i Köpenhamn, har tagit  över huset och han kommer till stugan några veckor varje sommar.

När Jan och Eva -Lena gifte sig 1981 så byggde de en stuga bakom Esters hus. Där har de varit med sin växande familj varje sommar. De har fått fyra barn och nio barnbarn och alla kommer hit några veckor varje sommar. Då blir de 19 personer tillsammans. De har också byggt två friggebodar till sina barn. Dessutom har de övertagit Esters/Inga-Gretas  hus så där finns också utrymme. 

Senaste tillskottet kom sommaren 2020. En bastu! Det fanns en bastu tidigare, som byggdes när vår finska mamma gifte sig med vår svenske far och flyttade till Sverige. Det gick inte att bo och och leva på en gård utan en bastu så det var bara att låta bygga en bastu snarast! Den stod nära en slänt som eroderas och till slut, efter ca 40 år riskerade den att kana ner i ravinen. Då revs den.  Sen var vi utan bastu i många år tills Bo Nilse’n  strax innan han dog erbjöd sig att ge oss en bastu som gåva när han hörde att vi planerade att bygga en. Det tackar vi hjärtligt för och den går varm hela somrarna. Särskilt när alla Jannes och våra barn och barnbarn är här.,

Ett tillägg till våra hus….

Ett viktigt hus..här förvarar vi veden till bastun.

Vedboden har funnits med på den ursprungliga gården ända från början skulle jag tro. En timrad vedbod, som höll på att förfalla när papptaket gav med sig och bräder  lossnat lite här och där. 

Då berättade Håkan att han hade plåt liggande vid sin stuga. Den skulle kunna fräscha upp den gamla vedboden. Lasse satte dit plåttaket och satte fast/bytte ut några bräder och vips blev den som ny! 

Tack Håkan och Lasse! 

Här inne finns bastuveden, bland annat…

Syskonen Wallmark

Den första januari 1917, mitt i den smällkalla och mörka vintern, stod bröllopet mellan vår farmor/mormor Ester Vallgren och farfar/morfar Hesekiel Sundberg. De var 27 resp 29 år gamla. Inget eget boende ännu. De första åren som gifta bodde de i en av kamrarna hos Hesses föräldrar Gustav och Julia Sundberg. Systrarna Adina och Lydia fanns också i hemmet. De äldre systrarna Klara och Edit hade flyttat hemifrån.

Anna-Lisa 1917-1995

15 mars samma år föddes deras första barn. En dotter som fick namnet Anna-Lisa. Hon fick följa med Ester  när hon vikarierade som lärarinna bl a i Österby skola i Södra Harads. När en kvinna gifte sig på den tiden fick hon inte fortsätta att inneha en lärartjänst!! Hört berättas att Anna-Lisa satt i skolbänken och följde med i undervisningen redan i unga år. Hon lärde sig säkert läsa och skriva av bara farten. Men Anna-Lisa var framförallt Storasyster med stort S. Hon skulle ju få åtta småsyskon under de följande 16 åren. Man märkte och hörde under årens lopp att syskonen beundrade och respekterade sin storasyster. Det var viktigt vad hon tyckte och tänkte. 

Anna-Lisa träffade Manfred Granström runt 1939-40 under beredskapstiden under andra världskriget och på julafton 1940 föddes deras första barn, Ingrid. 

De gifte sig 1941 och flyttade till Råneå och bosatte sig i Manfreds föräldrahem där hans föräldrar också bodde. 

De hade djur, kor, häst, höns och säkert en gris. Anna-Lisa var van vid arbete på bondgård så hon var till stor hjälp från första början. Sommaren 1942 föddes nästa dotter, Solveig och 1946 födes Göran och 1948 kom Stig. Anna-Lisa blev kvar i Råneå och skötte gården, djuren, barn, hus och hem under hela sitt liv tills hon gick bort 1995, 77 år gammal. 

Ivar 1919-1948

År 1919 föddes Ivar. Ester, Hesse och lilla Anna-Lisa bodde kvar hos svärföräldrarna . Ivar blev en stor och stark man som jobbade på gården med alla sysslor, inte minst att röja och odla mark tillsammans med sin far Hezekiel. Säkert hade han arbete i skogen också. Ivar blev sjuk i sina bästa år, njurar eller lever. Har hört berättas att han hade svår klåda den sista tiden. År 1948 dog han, 29 år gammal. Ester var på väg till Amerika för att hälsa på sin bror när hon fick det sorgliga beskedet, de hade just kommit ut på öppet vatten och hon kunde inte vända om! Ivar hade själv uppmuntrat Ester att åka på resan trots att han var så dålig. - Det är inte så farligt…åk du…lär han ha sagt. 

Karl-Erik 1920-1984

Nästa barn som föddes var Karl-Erik, min far. Nu hade Ester och Hezekiel byggt ett eget hus så detta tredje barn var det första som föddes i nya huset. Så skönt för familjen att få ett eget hem! Det ligger bara ca 200 m från föräldrahemmet. 

Deras hus på 60-talet. Från början var huset betydligt mindre. Det är tillbyggt i flera etapper. 

Karl-Erik har arbetat mycket i skogen med avverkning och så småningom som förman och anställd av Svanö skogsbolag. En period var han anställd av Vattenfall med kontor  i Harads. 

Han gifte sig med Anna-Liisa Juotasniemi-Sergieff som kom som evakuerad från norra Finland under krigets slutskede 1944-45. När de andra återvände till Finland efter freden 1945 så stannade Aana-Liisa kvar och arbetade som piga i ett grannhus. 1946 gifte de sig och köpte ett grannhus 50 meter från föräldrahemmet.

 4 okt 1947 föddes jag som första barnet. 1951 föddes min bror Ulf och 1953 föddes Jan. Under åren 1951-52 arbetade Karl-Erik i Finland och var borta periodvis. Under den tiden lärde han sig finska! Samtidigt jobbade min mamma Anna-Liisa med att lära sig svenska via litteraturen. Hon läste massor med böcker på svenska. Dessutom tvingades hon att lära sig svenska då ingen i den nya släkten kunde hennes språk. 

1961 blev Karl-Erik flyttad till Jokkmokk och fortsatte att jobba för Svanö. Han fick en arbetsledande funktion där. Hela familjen flyttade förstås med och vi fick byta skolor och anpassa oss till ett nytt liv. Spännande! Hösten 1967 blev han flyttad till Åsele i Västerbotten och jobbade vidare åt Svanö som skogsfaktor. Men det jobbet tog också slut och 1969 sökte han anställning som samordnare åt Lastbilscentralen  i Jokkmokk och jag minns glädjen när han fick det jobbet, 49 år gammal. Ansågs som väldigt stort att få ett helt nytt jobb vid den åldern. Varje  helg och all semester tillbringades i stugan i N Forsnäs där han hade sina rötter. Han gick bort i september 1984, endast 63 år gammal. 

Karin 1922-2009

Nästa barn att födas i det  nya huset var Karin. Nu var de två pojkar och två flickor. Nu blev det inga fler lärarvikariat för Ester. Det fanns djur på gården, kor , häst och höns att sköta om förutom barn, hus och hem. Fullt upp kan tänkas! Inget vatten indraget, det hämtades i hinkar från brunnen som de grävt bakom huset och kunde förse gården med vatten. Ingen centralvärme heller utan det gällde att samla så mycket ved så man klarar sig under den kalla vintern. Plocka bär och fiska, odla potatis och morötter, slakta grisen och ta vara på allt. Barnen fick förstås hjälpa till med allt de kunde, inte minst med att passa de yngre. Karin fick lära sig, hon fick börja som piga efter den sexåriga skolgången och tjänade i olika hushåll i trakten. Hon fick också jobba extra på Spädbarnshemmet i Boden och på sjukhuset. Hon träffade Henry och gifte sig med honom 1948 och så föddes Olof i november 1948. De bosatte sig i Svartbyn, Boden, i samma hus som Henrys föräldrar. Så småningom föddes Håkan 1950, men tragiskt nog så fick han tarmvred och avled vid ca ett års ålder. 1954 föddes Inge och 1960 föddes dottern, Maria. Henry dog 1996 och  Karin bodde kvar i huset i Svartbyn tills hon flyttade in i en lägenhet på ett äldreboende i Boden. Hon gick bort 2009, 87 år gammal. 

Inga-Greta 1924-2021

Snart var det dags för nästa dotter. 2 februari föddes Inga -Greta. Hon var född samma år  som min mamma Anna-Liisa och de fann varandra som väninnor och grannar. I-G blev faktiskt som en extramamma för oss tre syskon eftersom vi bodde så nära varandra och hon var mycket hos oss. Hon jobbade på i hushållet, lärde sig mjölka kor och fick ansvaret för korna. Hon fick jobb på Spädbarnshemmet i Boden 1954 och flyttade in i ett rum på övervåningen i Spädbarnshemmet. Varje ledighet och semester tog hon bussen och kom hem till mamma Ester och hjälpte till hemma. När hon hade kortare ledighet så gick hon eller cyklade fem km till sin syster Karin i Svartbyn. Hon var väldigt snabb och spänstig  i yngre år och det var lite svårt att hinna med i hennes takt. Inga-Greta gifte sig aldrig och fick inga egna barn. 

1968 flyttade Ester och Inga-Greta in i en insatslägenhet på Kyrkgatan i Boden. När Spädbarnshemmet stängde för gott så började hon arbeta med utvecklingsstörda barn och ungdomar. Hon gick i pension 1987 vid 63 år, reste en del till södra Sverige och hälsade på syskon och oss också. År 2015 flyttade hon till Edestrands äldreboende och hon gick bort strax före jul 2021. Då skulle hon fylla 98 år i februari. 

Alla nio barnen fick sin sexåriga skolgång i Forsnäs skola ca tre km från hemmet. De fick gå eller åka skidor till skolan  oavsett väder. Ofta var det kallt på vintern. Efter de sex åren blev det arbete i hemmet, jobb i skogen eller som piga i något hem. Fanns något som hette fortsättningsskola i Harads men är osäker på vilka som tog den möjligheten. 

Knut 1927-1956

Nu blev det ett litet hopp på tre år tills nästa barn kom till världen. Knut välkomnades av många äldre syskon och han fick sina uppgifter att utföra. Han var den första av syskonen att gå på folkhögskola, 1949/50 på Kalix folkhögskola. Det är ett nytt kapitel i syskonens historia, att de börjar utbilda sig, att kosta på sig en utbildning har tidigare inte varit möjligt även om viljan och förutsättningar funnits. Tiderna förändras! Vet inte om det började finnas lån och bidrag att söka eller hur det kom sig att de fyra yngsta syskonen alla fick högskoleutbildningar ! Knut utbildade sig till hälsovårdsinspektör i Östersund, fick arbete där, träffade Elsa som blev hans fästmö. Elsa gick på sjuksköterskeskolan och när hon skulle ta sin examen så hade Knut bestämt sig för att operera bort halsmandlarna som han haft besvär med. En rutinoperation som komplicerades och han avled i sviterna efter operationen i november 1956. 

Då var han 29 år. Bara ett halvår efter att Hezekiel hade gått bort, 68 år gammal. Det var ett tufft år för Ester och för oss alla. 

Nils 1929-2019

Nils var nästa syskon att utbilda sig. Han gick på Hermods korrespondensinstitut och tog först realen, sen studenten. Det var stort, att som den första i släkten och bygden ta studentexamens med allt som det förde med sig av möjligheter. Dessutom per korrespondens med krav att studera själv och inte få så mycket hjälp av lärare på utbildningen. Nils utbildade sig vidare och anställdes som adjunkt i matematik och fysik på Högre  Samskolan i Göteborg. Han blev alltmer fackligt engagerad och under flera år var han anställd som regionombudsman för Lärarnas Riksförbund. 

Han träffade Siv från Uddevalla på en fjällvandring i Kvikkjokk 1954 eller 55 och de gifte sig 1959. De bosatte sig i egen lägenhet i Göteborg. (Nu var det inte längre så att man flyttade in hos svärföräldrar)  1960 föddes Maria, 1963 föddes Kristina och1968 föddes Magnus. Siv var folkskollärare och arbetade i skolan ända till sin pensionering. De köpte hus i Partille, de köpte ett hus i N Forsnäs, samma hus som Hezekiel växte upp i och där han och Ester bodde de första åren. Cirkeln sluts på något sätt! Varje sommar tillbringas i sommarhuset. Siv gick bort 2015 och Nils kom själv till stugan på somrarna, barnen med familjer hälsar på några veckor på somrarna. 2019 är första sommaren som Nils inte besöker stugan och i december 2019  avlider han några dagar innan 90-årsdagen. Maria och Hasse tar över stugan och fortsätter att komma varje sommar. 

Åke 1931-2011

Åke, släktens sång-och dansman, föddes i okt 1931. Han växte upp på gården med sina äldre syskon och sin tremänning Bo Nilse’n, som bodde granne med dem. Bo var född samma år som Åke. Bo var enda barnet i sitt hem då hans två äldre systrar flyttat hemifrån. Han uppskattade att det fanns så många lekkamrater i grannhuset så där var han ofta. Åke och Bo hade skolgången i Forsnäs gemensam, gick tillsammans till skolan. Efter de obligatoriska sex åren blev det några år i skogen och på gården och åren  1953/55 så gick han på Framnäs folkhögskola, musikinriktning. Han lärde sig spela piano och köpte ett eget piano som stod i kammaren i hemhuset. Jag fick också tillfälle att lära mig lite pianogrunder och fick ibland sjunga ( nåja hellre än bra) med Åke när han tränade på att ackompanjera.

Han träffade Marianne Adolfsson från Gnesta som också gick på Framnäs folkhögskola med musik som inriktning. Samma intresse, Marianne kom på besök i N Forsnäs. 

Bröllop i Södermanland  3 juli  1961

Sommaren 1961 blev det bröllop för Åke och Marianne. Åke utbildade sig till elingengör  och fick jobb i Alvesta. Där föddes Camilla 1964 och efter några år gick flyttlasset till Västerås och anställning på ASEA. Peter föddes 1969 

Varje sommar när semestern kom gick bilfärden med hela familjen till stugan som de inrett av ett gammalt magasin som tidigare använts som mat- och redskapsförråd. Där tillbringade de somrarna i 33 år, hämtade vatten från vattenposten, lagade mat i stugan, många roliga fester och kortspelskvällar bjöds det på. Familjen sov på loftet som de inrett till sovrum med en trappa på utsidan av huset. När barnen blev större byggde de två friggebodar åt dem så de skulle få plats med resp och så småningom barnbarn. 1995 byggde de ett nytt modernt hus på gården bredvid Åkes föräldrahem, nu fick de vatten inomhus, tom varmvatten, toalett, dusch, tvättmaskin, alla bekvämligheter. Här fick de några år med bekvämt boende.. 2005 blev Mariannes sista sommar, hon dog i sept 2005, strax innan hon skulle fylla 70 år. och Åke blev ensam. Han fortsatte att komma till sin stuga på sommaren och på våren  2011 så gick han bort. Camilla och Peter med familjer fortsatte att komma till stugan några veckor varje sommar men avståndet och tiden gjorde att de bestämde sig för att sälja sin stuga inkl magasinstugan och friggebodarna. Jag och Lasse är väldigt tacksamma att vi fick möjlighet att köpa allt. 

Sten 1933-2004 

Yngsta barnet föddes 1933

Han gick som sina äldre syskon sexårig folkskola i Forsnäs. Sedan gick han  på Framnäs folkhögskola., allmän inriktning..Därefter blev det Socialhögskolan, Ham gjorde praktik på Holmfors behandlingshem för missbrukare. Där träffade han Anne-Maj som jobbade där. 

Besök i Göteborg hos Sten och Anne-Maj. Ca 1958-60 

Inga-Greta med Håkan i famnen.

Anne-Maj, Ester, Åke och Marianne. 

De blev ett par och flyttade till Göteborg där han avslutade sin utbildning och började jobba..Håkan föddes 1958. De flyttade till Skellefteå, Bureå och till Resele där Sten jobbade som kommunalkamrer i kommunen. Sen flyttade familjen till Harads där Sten jobbade åt Edefors kommun, också som kommunalkamrer. 1965 föddes Hans. Nu var det den tiden när kommuner slogs samman till storkommuner och Edefors kommun gick upp i Bodens kommun. Sten var inte intresserad sv att följa med till Boden utan sökte jobb i Vilhelmina och flyttade dit runt 1970. 

Ulrika föddes 1969.  Efter några år flyttade familjen till Haparanda där Sten jobbade åt den kommunen tills han gick i tidig pension pga sjukdom. Han och sonen  Håkan byggde ett fritidshus på Knabben som tillhörde hemgården. Här trivdes Sten och Anne- Maj och tillbringade all ledig tid här. De spelade bridge med vänner, umgicks med släkt och vänner, plockade bär och njöt av tillvaron. I aug 2005 gick Sten bort efter en trevlig dag med vänner i stugan. Håkan har tagit över stugan. Anne-Maj blev nu ensam, hon gick bort i juli 2025, skulle fylla 90 år om en månad. 

Vi är 16 kusiner kvar av 18, 

(Ulf gick bort 2017 och Solveig 2018) 

Om/när ni läser detta så kommentera gärna eller rätta till om det blivit fel, kanske har ni någon bild som passar in. 

Min farmor Ester

 En tid för eftertanke! 

Tänkte skriva lite om dem som har bott före oss på vår släktgård i norr. Börjar med min fantastiska farmor och hennes liv, född 1889- död 1980. Skulle fylla 91 om en månad. 

Skrev en berättelse om henne för några år sedan, i Glimtarna, Edefors hembygdsförenings årliga tidskrift,

Tyvärr så blev det fel på ett ställe och nu är det svårt att rätta till men Esters syster Jenny avled 1991 och blev 98,5 år gammal. Än så länge äldst i släkten! 

Tanken är att skriva lite om Esters och Hezekiels  nio barn och deras liv, som jag minns dem…

Här  kommer berättelsen om farmor Esters liv…

Tips för att kunna läsa texten. Tryck fram bilden av sidan och förstora den sen … så blir texten inte så suddig.