Har lite att ta igen så det kan bli ett inlägg till idag..
Har inte skrivit nåt om april ännu, men det var en fin månad vill jag minnas.
Slutet av mars blev dramatiskt med en större jordbävning i Myanmar 28 mars. Den påverkade även Thailand. Bangkok kände av den och man såg filmer och bilder av ett höghus som rasade samman ner till grunden. Som tur var bodde ingen i det nybyggda huset ännu.
Vi var hemma i vårt hus vid den tiden men kände ingenting på andra våningen. De som bor högre upp i huset berättade att de känt av att det skakade och vibrerade. Vi bor ca 35 mil från Bangkok och ännu längre från epicentrum i Myanmar. 7,7 på Richterskalan mättes upp.
Vi var kvar i Huay Yang ända till 20 april. Nästan ensamma i huset, bara vi och Jonnie och Emelie på 46-47 var kvar.
I början av april åkte dessa mysiga stjärnor hem som vi träffar en hel del under vistelsen i HY. Vi brukar göra utflykter , vi tränar gympa och vattengympa ihop, och äter middag tillsammans ibland, i mars var vi i Sam Roi Yot!
Håkan och Siw t v, Monica och Eva P i mitten, Lasse P och Ronny t h
Nu blev vi lite ensamma i huset. Som tur var skulle Eva och Jonny på Dolphin vara kvar till 20 april också så vi hade lite sällskap.
En kväll när det var fullmåne åt vi pizza på Dolphinstranden med Eva och Jonny. De hade gjort egen köttfärspizza, vi bar ner stolar och bord från deras hus, månen lyste över havet och båtarna. En härlig kväll.
Sista veckorna av vår Thailandsvistelse fick vi ett ryck att åka till strandställena som vi knappt har besökt de sista åren sen Lasse fick bältros. Nu testade vi tre ställen som ligger på rad nedanför Orchidområdena..
All’ s day, Kais och Aunchan. Det fjärde stället i raden, Palm Beach, hade stängt för säsongen.
Vi frossade i fruktsmoothies, , åt lunch och testade och jämförde solstolarna.
Mumsig lunch!
En favorit blev….. Aunchan , både vad gäller god mat och jättesköna solstolar med tjocka madrasser. Det var underbart de där dagarna, att ta strandpromenader på den breda stranden, ligga och läsa och ofta somnade vi i de sköna solsängarna.
Bee ( Yupas dotter som förestår stället med sin man Yakkaporn, mästerkock) med personal servade oss mango- eller ananassmoothies och vi bara njöt…..
Lasse vilar lugnt medan jag får kärvänligt sällskap på min stol
På kvällarna var det full fart vid fotbollsplanen vid Saos Kitchen. Det var Songkran-vecka, thailändarnas nyår, deras största helg under året då de är lediga och åker och hälsar på sina familjer och då de firar nyåret med att hälla och spruta vatten på varandra!!! Isvatten…
Detta för att rena varandra från sorger och bekymmer och börja om på nytt. Från början var det inte så våldsamt vattenkrig utan bara några droppar vatten som man stänkte på varann, men det har utvecklats genom åren och nu får man passa sig! Dessutom hör det till att smörja varandra med kalkpasta i ansiktet så man får vita kinder och panna.
Allt görs i all välmening med lyckönskan om ett gott nytt år, men vi försöker undvika de värsta vattenkastarna. Ungdomarna Jonnie och Emelie sökte i stället upp ställen med mest vattenkrig och hade egna vattensprutor och deltog med liv och lust i vattenstriden och hade jättekul, sa de.
Det var rätt lugnt med vattenkrig vid aktivitetsplaneri där fotbollsturnering pågick i nästan en vecka. Mycket fin musik strömmade ut ur gigantiska högtalare och speakern refererade matcherna med stor inlevelse. Vi hörde och såg allt från vår balkong. Vilken fest det var!
Hela strandgatan fram till Poms restaurang, Le Marine, som den heter numera, var full av matstånd med thailändsk take away food. Ja, det var en festlig vecka!
Khun Pink från Saos Kitchen hade ett eget stånd med vårrullar mm
Kvällsmaten är räddad…
Denna lilla goding såg Lasse vid viadukten i Prachaup Khiri Khan.
Så småningom var det bara att packa våra väskor och åka till flygplatsen. Vi hade tur för både Eva och Jonny från Skellefteå, Putte och Siv från Skåne och vi skulle åka hem samtidigt så vi kunde samåka till Bangkok.
Resan gick bra, men vi flög på natten och det var svårt att sova på planet som vanligt trots ett par insomningstabletter…så nja, det blev en jobbig flygtur!
Landade på Arlanda på morgonen, lagom möra. Vi bodde hos Jan och Eva i Vaksala kyrkby för vi ville inte riskera att smitta Erik med något ev virus efter resan. Han skulle till Växjö och springa 24 h VM-kval några dagar efter vår hemkomst och då gäller det att hälla sig frisk.
Några dagar efter hemkomsten började Lasse känna sig hängig och trött, vilade mycket och fick en våldsam hosta. Det gick inte över utan blev värre och värre. Först trodde vi det var pollenallergi och/eller för att han träffat katten Luna en stund.
Men Janne, som är läkare, misstänkte att det kunde vara lungemboli, propp i lungan, efter flygresan så han skjutsade Lasse till akuten. Då hade han nästan 40 gr feber, yrsel och 180 i puls. Jo, han blev inlagd och omhändertagen på Akademiska sjukhuset och på natten togs prover och det konstaterades att han hade covid! Pulsen var fortfarande hög, blodtrycket normalt men hostan fanns kvar.
En vecka, sista veckan i april, låg han på isolerat rum. Han fick ta emot besök, men jag förstod ju att även jag skulle drabbas av covid och så blev det. Några dagar i säng, lite frusen och förkyld men mycket lindrigare än Lasse. Kunde ju inte åka och hälsa på honom men vår dotter Jenny besökte honom varje dag. Hon jobbar på samma sjukhus. De undersökte honom ordentligt, kollade hjärta, lungor och mage, fick ner pulsen till normal nivå. Rösten var borta efter all hosta, men den återkom ju så småningom.
Valborgsmässoafton hade jag frisknat till och flyttat till Erik. Han hade ont och sår på fötterna efter sitt långlopp i Växjö. Det gick inte så bra för honom med kval till VM men han fullföljde loppet och sprang/gick 24 timmar men blev illamående och kunde inte klara de 26 milen som krävs för en VM-biljett.
Leon, 10 år, ville åka till stan på Valborg och titta på forsränningen och alla farkoster som släpps iväg på Fyrisån. Erik kunde inte, Lasse var kvar på sjukhuset så Leon och jag cyklade ner till stan, fick en bra plats att se starten på båtarnas färd.
Starten.
Skulle kunna tro att det är vår HY- granne Lasse ”Lappen” som kommer här. Men Marinette försäkrade att han var hemma i Ö-vik.
Så många fantasifulla skapelser bland de 130 farkosterna.
Ingen värme i luften! Som tur var kom Marie dit och tittade med oss och sen gick vi till hennes jobb på gamla Rådhuset och fick värma oss en stund.
Fick kaffe, choklad och godisbordet stod dukat. Sen kunde vi titta klart på båtarna och cykla hemåt.
På Valborg kvällen var vi bjudna på middag hos Jenny och Clas och så var april i stora drag slut.
Fortsättning följer … och snart är jag ikapp…
