Några få dagar kvar i oktober. Nästa vecka är barnbarnen lediga från skolan och vi får passa på att träffa dem så mycket vi /de kan för på måndag efter lovet åker vi till Huay Yang. Ända till 2 april 2024 stannar vi i Thailand.
Klart för start!
Igår 28 okt, var det Uppsala Marathon och Erik ställde sig på startlinjen.Det blir ju nästan ett ”sprintlopp” för en som är van vid att springa 24 timmars-lopp och 100km-lopp! 42195 m långt är det i alla fall. Drygt fyra mil.
En härlig dag om än lite kylig.
Marie, Lasse, Leon och jag var Eriks hejarklack och langade vätska längs banan.
Nu kommer han! Var beredd med flaskan… och spring efter och plocka upp den sen! Leon skötte sin uppgift med bravur…
Knappt 400 deltagare fullföljde maratonloppet.
Dessutom kunde man välja att springa halvmara eller stafett.
Vi åkte bil till de olika platserna där det passade att ge energidryck. På ett ställe mitt i stan passerade de huset där Erik Broden bor med sin familj, han var vår närmaste granne när vi bodde i Mattmar. Vi hann med en fika uppe i hans lägenhet innan det var dags för Erik att passera på väg tillbaka.
Erik höll en stabil tredjeplacering hela loppet och fick en bronspeng, en check på 1000 kr, blommor och påsar med presenter!
Inte varje gång det vankas prispengar på loppen! Han var mycket nöjd med dagens formbesked, kroppen och benen höll för den extra farten i det relativt korta loppet. Om en månad är det dags för VM i 24-timmars löpning i Taiwan!!!!!!
Vad har vi gjort mer?
Förra veckan bodde vi hos Jan och Eva i Uppsala. Mycket trevligt att hinna träffa dem lite mer innan vår vinterresa. I torsdags hade jag min fjärde och sista linedance-timme på IFU- center med seniorerna. För den här gången. Efter linedance är det yoga en timme som jag varit med på varje gång.
En kväll var vi bjudna på middag hos Tord och Lena i Storvreta. Just den dagen kom den första snön! Stora snöflingor dalade ner och la sig på balkongen. Då var det skönt att sitta inomhus och äta en god middag. Snön låg inte kvar så länge.
Ett boktips…..
Jag har just läst ut den sista boken om de sju systrarna. Sju tjocka böcker, ca 700 sidor vardera, som handlar om sju adoptivsystrar som efter sin adoptivfars död söker sitt ursprung och hamnar på olika platser i världen och får träffa sina biologiska anhöriga.
Så otroligt spännande berättelser och livsöden , blandat med historiska händelser och skildring av miljöer. Nu har jag en bok kvar att läsa. Den handlar om pappan, Pa Salt, som adopterade dem, och varför han adopterade dem. Atlas heter boken.
Den sparar jag till flygresan! Lucinda Riley har skrivit böckerna. Tyvärr dog hon efter sju böcker med berättade storyn för sin son så han skrev den sista boken. Mycket läsvärt!